Jennie

00.58 Jag undrar varför ingenting händer, tycker att det gör ont. Varför kommer barnet aldrig? Är det för att vattnet inte går? BM bestämmer sig för att ta vattnet vid nästa värk. Tar fram den stora "virknålen" som de använder för att ta vattnet och inväntar nästa värk.

01.00 Vattnet går spontant med världens fart.  Det bara sprutar rakt ut. BM hann aldrig ta vattnet utan det gick när hon stoppade in fingrarna och skulle känna.

01.01 BM och uskan säger till mig att krysta, för jag har en krystvärk. Jag pressar och trycker. Krystar i allt vad jag bara kan, känner hur huvudet fastnar till i någon sekund i slidmynningen, det bränner och jag vill bara ha bort den känslan. Därför trycker jag på ännu mer. Känner hur resten av kroppen trycks ut. Vilken lättnad!

01.05 Lilla Ida är född. Dejan berättade för mig efteråt att krystningen gick himla snabbt. Ida bara "flög" ut och de hann inte fånga henne så hon hamnade på sängen. Vilken tur att jag inte födde på golvet. Uskan sade också till mig att det här gick snabbt, hon har aldrig varit med på en så snabb krystning innan, iallafall inte på mycket länge.

Det måste ha blivit ett himla tryck när vattnet gick, den där sista tiden känns som om den gick väldigt snabbt och jag hann knappt med riktigt själv.

Iallafall fick jag en liten Ida till mig som skrek direkt. Hon är jättefin, vägde 3310 gram, var 50 cm lång och hade ett huvudomfång på 33 cm.  Född i vecka 38+1.

Ida som fick bråttom på slutet. Det gick med ryslig fart och det gjorde fasligt ont. Kommer att skriva förlossningsberättelse när jag orkar. Det jag kan säga nu är att hon vägde 3310 gram, var 50 cm och kom ut klockan 01.05. Hon föddes på Södertälje sjukhus och är världens underbaraste!

Det är fullt på Huddinge sjukhus. Hon ville att jag skulle avvakta, och inte vill jag åka i onödan. Har iallafall ringt till mamma att hon ska komma. För nu tror jag att det verkligen är på G. Ska gå och klä på mig och värma vetekudden. Klocka lite värkar.

Och ser om molandet går över.

För den som är nyfiken, eller kanske främst för min egen del ;-)

Som inte vill ge med sig. Ingen smärtsam sådan dock. Dock är det obehagligt och jag vill bajsa hela tiden (kommer ingenting). Nu får det antingen sätta igång ordentligt eller så får det sluta. Är jättesvårt att slappna av. Svettas som en gris, ska nog ta en dusch snart.

Mår mycket bättre nu, inte trodde jag att det skulle gå så snabbt att bli återställd. Trist bara att vara hemma, vågar mig inte ut för man kan ju smitta fortfarande. Neo är också konstig i magen, har varit det ända sedan han hade magsjukan i helgen. Han är pigg och så, men lite lös i magen och så spyr han 1 gång på natten. Sedan kommer det ingenting mer? Kan det bero på att han vaccinerades i torsdags och hans imunförsvar går på högvarv och inte orkar ta hand om magsjukan ordentligt? Jag hoppas han blir helt frisk snart.

Så trots att jag känner mig fit for fight igen så har jag inte kunnat ge mig ut och träffa människor. Börjar känna mig isolerad och hade verkligen velat hitta på någonting *suck*.

Dock tog jag och Neo en liten liten promenad i området, han fick åka rutschkana, gunga lite och gå i vattenpölar. Det sista tyckte han var jättekul.

Sedan klockan 15 i eftermiddag har min mage småmolat hela tiden. Det sitter i framsidan av magen, vid stjärten och nedre delen av ryggen. Dock händer ingenting mer, det bara småmolar hela tiden. Om det skulle ha varit på gång borde väl det ha blivit starkare nu? *suck* att kroppen ska hålla på och luras så.

Kanske är det ändå någon svit kvar ifrån magsjukan som sätter igång det där molet? Jaja man ska inte fundera för mycket...

Jag tror faktiskt inte jag ljuger om jag säger att det här var det värsta jag har varit med om. Tio gånger värre en att föda. Spydde, spydde och spydde tills det inte fanns något mer kvar i magen att spy upp. Men tror ni att min mage förstod det? Näe då var det galans tur! Finns det något äckligare än att spy galla?

Magen bara vred och vände på sig hela tiden, jag hade så förbaskat ont. Känndes som tarmvred, dessutom triggade magsjukan igång så jag fick sammandragningar. Magen jobbade hela natten, hade så j-kla ont. Trodde flera gånger att bebisen kommer att komma ut nu. Känndes precis som det, samtidigt som jag kännde mig så matt och funderade på hur jag skulle orka med en förlossning i det här skicket?

Näe att vara magsjuka och höggravid är inget jag rekommenderar :-( Sov till klockan 10 nu på morgonen, har kunnat få i mig lite att dricka och en smörgås. Har legat och vilat nu hela tiden efter att jag vaknade och ska lägga mig och vila nu igen. Orkar ingentig just nu, känner mig så matt, i snudd på yr. Dessutom mår jag fortfarande lite illa, magen bubblar och jag har ont i huvudet (antagligen av vätskebrist).

Dejan är hemma med Neo, för i mitt tillstånd skulle jag aldrig orka ta hand om honom. Hoppas jag blir frisk snart, men är ändå glad att den där hemska smärtan och illamåendet som jag hade igår natt har försvunnit, för det var verkligen det värsta jag har varit med om. Trodde jag skulle dö....

Det här är verkligen magsjuka och det känns som om jag ska dö. Orkar ingenting och magen gör så himla ont. Vet inte var jag ska ta vägen. Ringde och hörde med förlossningen hur man ska se skillnad på värkar och magsjukeont. De sade iallafall att det märker man tillslut. Dock brukar kroppen sköta en sak i taget vilket är skönt vill inte ligga och föda barn och spy samtidigt :-( Fyyyy vad jag mår dåligt.

Allt blev bara värre och värre. Tillslut känndes det nästan som tarmvred. Började fundera på om det inte var värkar iallafall. Tänke om jag tar en dusch så kanske det släpper. När jag stod i duschen kunde jag inte hejda det mer. Jag kräktes och kräktes och kräktes. Allt skulle upp. Nu känns det dock lite lugnare i magen. Istället ligger Neo där uppe och kräks :-(

Var på toan nu och hittade en riktigt seg och slemmig grej. Dock var den genomskinlig så det var inget blod eller något i den. Men antar att det kanske var slemproppen? Nu mår jag inte alls bra utan mår ganska illa, fyyy sjutton hoppas jag inte har åkt på magsjukan. Hoppas att det bara är att jag har ätit "illa" idag. Vi var ute och käkade lunch och sedan har jag ätit godis och till kvällsmat våfflor! Inte det nyttigaste precis. Hoppas det är så, jag orkar inte bli magsjuk nu. Risken är väl ändå ganska stor att jag har blivit smittad av min lilla goseunge.

Ska lägga mig tidigt ikväll, tänkte gå och lägga mig så fort tvättmaskinen stannar (om 20 minuter). För jag är så trött och orkeslös nu. Måste bero på promenaden som jag inte orkar. Näe nu orkar jag knappt skriva heller. Har lite ont i magen och känner mig bajsnödig. Snälla låt mig inte bli magsjuk!

Idag har det varit jättefint väder, eller rättare sagt det har varit det i några dagar nu, men jag har inte haft tid och förstånd att njuta av det. Men idag var jag ute och promenerade massor. Igentligen blev väl sträckan inte jättelång eftersom jag inte kan gå så snabbt, men vi var ute några timmar iallafall. Men aj aj aj efteråt. Trodde att ryggen skulle gå av, och trycket neråt... Ja jag är nog i en 85 årings kondition nu. Men snart så blir jag som vanligt igen (hoppas jag).

Annars är jag i vecka 37+5 idag, och har väl inte så jättemånga känningar att något skulle vara på G. Så det tar nog ett tag till. Igentligen gör det nog inte så mycket heller. Igår fick jag bara tanken; "Varför ha så bråttom?" Bebisen kommer när den vill och igentligen är det inte så jättehemskt att vara gravid. Mår hyffsat, iof ganska dålig kondition, men det går att leva med. Dessutom är det här min chans nu att riktigt umgås med Neo innan bebisen kommer. Visst kommer jag att umgås med Neo när bebisen kommer, skulle aldrig strunta i honom bara för det. Men det kommer säkert att vara mycket med amning och sådant i början iallafall. Vet med mig att amningen gärna vill strula lite i början.

Annars är det väldigt lugnt i magen, men det är kanske inte så konstigt för det börjar bli rejält trångt för bebisen nu. Skulle gissa på att den väger lite mer än 3 kg? Lite orolig är jag dock för att få en stor bebis, men det ordnar sig nog. 15 dagar kvar till bf och max en månad om jag skulle gå över tiden. Så det finns ändå ett slut på det här.

Han var väldigt gnällig inatt, magen körde på honom och han kräktes flera gånger. Hade väldigt svårt att komma till ro och man märkte att han mådde dåligt. Så jag antar att han har åkt på magsjuka. Nu på morgonen var han ganska pigg men han har inte ätit något, dock har han druckit lite saft som han har fått behålla. Precis vad vi behövde? NOT! Som tur var verkar det som om det är en ganska lindrig variant eftersom han bara kräktes inatt.

Tvättmaskinen går nu för fullt, för det blev en del som blev nerspytt. Så nu kan man se en mening i att bebisen inte kom inatt heller. Tänk om vi hade behövt åka till förlossningen och lämnat Neo här hemma *ryser*. Han behövde verkligen sin mamma och pappa inatt.

Själv känner jag mig lite mörbultad efter inatt, men piggar säkert på mig framåt dagen.

Frågade min BM om hon kunde kolla om det har hänt något med tappen på grund av värkarna. Och tappen var fortfarande lång, satt långt in, ett ljus på himlen var väl att den var mjuk. Men hon sade att när det väl börjar hända så går det snabbt.

Annars så hade inte magen minskat i storlek utan den hade till och med växt, men den har sjunkit långt ner. Det är antagligen därför jag uppfattar magen som mindre, när hon skulle lyssna på hjärtat började bebisen sparka som bara den också, piggnade verkligen till.

Mitt blodtryck var först 145/95, men jag fick vila i 10 minuter så var det 135/90. Det är inte riktigt bra, men det får duga. Det är vad man kallar ett gränsblodtryck. Så får jag ont i huvudet ska jag åka till förlossningen direkt, för det kan vara tecken på havandeskapsförgiftning. *Suck* Hade det med Rebeca så jag vet vad det innebär. Dock är jag nu i vecka 37+3, så börjar det nu är det MYCKET senare än vad det gjorde med Rebeca. Hade ingen äggvita iallafall vilket är possitivt.

Träffade ett par kompisar efter MVC besöket, vi var på Öppna förskolan i Tullinge och sedan gick vi och åt pizza. Detta innebär att jag inte har hunnit att sova i middag idag, och det märks. Är så trött så trött. Tror att jag somnar nu, Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz.

Det var annars ganska skönt att komma ut då det var fint väder. Näe nu orkar jag inte skriva mer utan skriver mer imorgon. Vi höres!

Händer ingenting här. Så alla känningar bara försvann. Bebisen har också varit ovanligt lugn idag. Helskumt. Imorgon ska jag iallafall till MVC, får se vad min BM säger då. Ska fråga om hon inte kan kolla om något har hänt med tappen också. Samtidigt så känns det inte så jättefarligt om jag skulle behöva gå ett tag till, då magen känns mindre och lättare nu ?!?! Magen kan väl inte krympa eller? Träffade en kompis idag, vi lunchade ihop i centrum och hon tyckte också att magen såg mindre ut. Helskumt?!? Men bebisen kan väl knappast gå ner i vikt eller? Måste vara magen som har sjunkit så långt ner i bäckenet eller? Vet inte riktigt vad jag ska tro, tur att vi ska träffa BM imorgon som sagt var.

Idag var jag på BVC också, på 18 månaderskontroll, allt gick finfint. Man blir till och med lite stolt över den där lilla killen. Tänk att jag är mamma till den där underbara charmiga smarta killen ;-) Mmmm stoltare mamma får man leta efter. Vill ni veta mer om just kontrollen så har jag skrivit lite på Neos hemsida:
http://barn.trendybaby.se/neo

Inatt får det inte hända något iallafall för imorgon ska Dejan till tandläkaren, han har en lång tid inbokad på (1 1/2 timme), och det har vi inte lust att betala för om han inte kan komma. Iof kanske de skulle förstå och han kanske skulle slippa betala (?) om han var på förlossningen med mig, men lika bra att ta det säkra före det osäkra. VIll ni veta vad hans rotfyllning kommer att gå på förresten? 5.500 kr!!!! Förstår ni, för en tand?!? Det är inte klokt igentligen. Dejan sade att han kanske borde ha dragit ut den istället, hade blivit mycket billigare. Men det hade jag aldrig gått med på, man ska inte börja rycka ut tänder redan när man är 31 år! Hur kommer man då att se ut när man är 50? ;-) Näe det är bara att betala. Som tur var fick Dejan en del extra pengar den här månaden för att han har jobbat över så mycket. Dock hade vi tänkt att köpa en LCD-tv till sovrummet för dem. Men det blidde en rotfyllning istället.

För mig spelar det inte så stor roll, men jag vet att Dejan grämmer sig lite. Hade några vänner från finland här på besök för någon vecka sedan, och de berättade att i finland är det jättebilligt att gå till tandläkaren, en rotfyllning kanske går på max 500 kr, tänk vilken skillnad. Kanske skulle flytta till finland istället? ;-)

Näe nu ska jag sluta svamla. Imorgon ska jag till MVC, så då kommer en mödravårdsrapport och sedan ska Neo och jag träffa några vänner till honom och mig. Så vi hörs imorgon!

Inatt har det varit lugnt inte en ända känning. Inte äns varit bajsnödig, och så har det fortsatt hela dagen.

F-n, jag som hade hoppats att det skulle vara på gång.  Jaja får väl se det possitiva i det hela att jag slipper ligga vaken på nätterna, utan kan sova lite bättre nu iallafall, även om det inte är den sömnen som man hade innan... Lika bra att njuta av att få sova nu innan bebisen kommer. Men visst lite snopet känns det nu när jag trodde att jag snart ska träffa bebisen.

Men som det ser ut nu så kan det dröja bra länge innan bebisen kommer. Jaja, det är iallafall högst 5 veckor dit.

För just nu känns det som om jag pratar mycket bajs ;-) Men just nu känns det som öken. Det händer ingenting, inget molande, inga värkar, dock går jag på toaletten ganska ofta!!! Och gör nummer två då förståss ;-) Pratade med mamma för en stund sedan och hon frågade om det är säkert att jag inte är magsjuk. Men då borde väl bajset vara löst?!?!?!

Ja vi får se vad som händer inatt, men nu kan jag inte skriva så mycket mer än att jag är trött på det här. Just nu känns det som en ända lång väntan. Och vet ni vad? Jag är bajsnödig ;-) Så nu ska jag gå på toaletten. För er som är nyfikna är jag numera i vecka 37+0 och bebisen räknas numera INTE som prematur.

har inte sovit på två nätter, inte för att man hade så jättegod sömn förut eftersom det var svårt att hitta en bra ställning och att man sprang och kissade på toaletten hela tiden.

Men efter att ha varit bajsnödig (hahaha!) ja det är faktiskt så, inatt igen, bajsat hundra gånger känns det som och jag är helt öm där bak. Äsch hon har säket åkt på magsjuka säger ni säkert ;-) Men näe bajset är normalt, hahaha mer information än ni ville ha?

Molande och magen blev hård hela tiden. Trodde verkligen att inatt, då händer det. Så slutar det upp efter några timmar, 2 alvedon och värmedkudde. Näe ska det hålla på så här varenda natt nu, så att man inte får sova så vet jag inte vad jag gör...

Rebeca har hjälpt mig hela kvällen med Neo, så att disken har kunnat bli diskad, så att tvätten kan bli sorterad och undanhängd. Vet inte vad jag hade gjort utan henne, hon är guld ibland.

Annars sitter jag här, tog aldrig på mig stödstrumpor idag och det får jag lida för nu. Vad skinnet drar runt fötterna och vristerna, de går inte att känna igen utan är så svullna svullna.

Dejan ligger där uppe och sover och han lär inte synas till ikväll alls. Själv ska jag tömma tvättmaskinen hänga lite tvätt och sedan se på Prison break, efter det kan jag förhoppningsvis få sova lite. Om det inte blir en likadan natt igen.

Passar inte riktigt in nu, men Dejan ringde hem under lunchen och sade att han kommer hem för han mår så dåligt. Frös och mådde inte alls bra. När han kom hem lade han sig och sov direkt, och nu så sprutar det ur han (han kräks inte utan andra hållet). Han ligger bara och sover och mår dåligt...

Jobbigt, han som hade en del att göra på jobbet nu innan bebisen kommer *suck*. Det är typiskt, hade hoppats han skulle jobba undan det den här veckan så att man inte behöver vara orolig ifall att bebisen kommer. Ja det ordnar sig väl på ett eller annat sätt. Antingen kommer bebisen och vi får lösa hans jobb på något sätt eller så väntar bebisen ett tag till. Ingen mening att gå och oroa sig.

Nu ska jag fortsätta att tvätta kläder, lika bra att ha det gjort iallafall.

Nu är det väldigt lugnt i magen, förutom bebisen som ibland ger sig till känna. Så det som hände inatt var nog bara skrämselhicka. Men när det väl blev så där så blev jag lite sugen. Konstigt hur man kan vända så där, nu vill jag helt plötsligt att bebisen ska komma.

Men eftersom jag fick bort det som hände inatt, om man nu kan kalla det för värkar med alvedon och värmekudde så var det inte allvar iallafall. En del kan gå så där i flera veckor innan det sätter igång, hoppas inte jag är en av dom.

Nu ska jag gå och söva min lilla busunge här hemma.

Inatt var en helmyskonatt med minimalt med sömn. Jag som i princip inte har haft några känningar alls, kännde mig bajsnödig, och sprang och bajsade stup i kvarten. Det bara tryckte om man säger så ;-) Till slut kom det ju inget bajs men det känndes som om jag ville bajsa hehehe fin beskrivning va`?

Det molade också där bak i höften, tog då två alvedon och somnade tillslut. Vaknade 2 timmar efter av samma sak, sprang på toaletten, och höll på, kom ju inget så klart och sedan värmde jag min vetekudde och lade den på höfterna, efter en kvart ungefär försvann allting och jag kunde somna igen.

Drömde då en helkonstig dröm att jag hade värkar och det var på gång. Och jag tyckte det var så jobbigt för att jag var tvungen att ringa in barnvakten ;-)

Helskum, men nu har jag inga känningar alls. Kan säga att jag inte sov så bra inatt alltså. Hoppas nu inte det ska vara så här varje natt tills det är dags, i värsta fall om 5 veckor?

Nu är jag i vecka 36+6.

Funderar lite på vad man ska ha i BB-väskan också, kanske det här blir bra:

Värmekudden
Digitalkameran
Mobiltelefonen + laddare

två stycken amningströjor
ett par mjukisbyxor
bhar, trosor och strumpor
amningsinlägg
Tandborste, tandkräm
Hårborste och hårprodukter såsom schampo, balsam, hårstyling

body till bebisen
byxor till bebisen
strumpor till bebisen
mössa till bebisen
fleeceoverall till bebisen
filt


Har jag missat någonting? Kom gärna med tips.

Bebisens spjälsäng med andningslarmet installerat. Vi fick köpa en ny spjälsäng, med tillbehör eftersom Neo använder sin spjälsäng fortfarande.

Det var svårt att få till en bra bild på vagnen som kan göra den rättvisa ;-) För den är så fin ;-)

En Emmaljunga Twin Cerox i färgen strike. Den står nu i hallen och väntar på att få användas. Neo har provsuttit den och den fungerar alldeles utmärkt. Det syns inte på bilden men de vita reflexbanden som ni ser är igentligen oranga.

Vi har nu installerat båda bilstolarna, babyskyddet i mitten. Lite trångt blev det men det går. Vi kan inte ha någon bilbarnstol på passagerarsätet för där har vi en airbag. Här sitter Neo och väntar på att få sällskap av sitt lillasyskon (som fortfarande ligger i min mage).

Idag åkte vi först och köpte larmet, det blev ett nanny. Ett andningslarm för er som inte har hängt med förut. Känner mig jättenöjd med det, nu har vi installerat det i spjälsängen så nu står det bara där och väntar på bebisen....

Efter det åkte vi och åt på McDonalds, Neo var ganska hungrig och det var väl vi andra med. Neo som vägrar äta något annat än vad vi andra äter, fick också Big Mac, men han åt inte upp hela, utan halva blev väl kvar ungefär... Han lekte ett tag i lekrummet och var allmänt glad, sedan bar det av till Barnens Hus i Nacka, där vi skulle hämta vagnen.

När vi väl kom till Barnens hus så var det ganska lång kö på vagnssidan så jag tog en kölapp och gick och tittade lite i affären, och gissa vad ;-) De hade rea på Boob tröjor, hela 50%. Dessa tröjor som är ganska dyra i vanliga fall kostade som "vilken tröja som helst". Så jag passade på att köpa tre stycken. Det känndes som ett kap. Har dessutom 4 amningströjor redan hemma som jag har köpt innan, 1 ifrån Boob (som jag faktiskt vann i Vi föräldrar Gravid), 1 polarn och pyret, 1 från Minimindus och 1 från H&M. Så nu har jag 7 hela amningströjor och det känns helt okej faktiskt, har man lite att byta med ;-)

Sedan hämtade vi vagnen, vad fin den var. Vi hade beställt en Emmaljunga Twin Cerox i färgen strike, med tillhörande mjuklift, åkpåse och påslakanset. Dock var det fel färg på påslakansetet så det köpte vi aldrig utan fick beställa ett nytt. Köpte en bäddmadrass att ha i mjukliften också, tänkte att det kan vara bra att ha ifall att bebisen spyr, slipper man tvätta hela liften. Kudde och täcke hade vi redan köpt innan så det köpte vi inte. Så nu står vagnen här i hallen, ny och fin, och bara väntar.... Längtar redan tills jag ska få köra den, stryker handen lite på den varje gång jag går förbi den. Dock är den BRED, vilken skillnad mot min smala Emmaljunga Scooter.

Men det ska bli roligt när man får bädda med kudde och täcke i den också, så nu hoppas jag att det inte tar för lång tid innan påslakanen kommer. När vi kom hem gjorde vi iordning allt så klart, både installerade andningslarmet i spjälsängen, ställde vagnen med mjuklift, bäddmadrass och åkpåse och så hämtade Dejan ner Neos babyskydd från vinden. Ett Akta Graco med basenhet, det var väldigt fräscht faktiskt, såg ut som nytt. Jag som trodde att jag kanske skulle behöva tvätta tyget till det, behöver inte alls göra det. Så nu är väl allt i princip färdigt förutom påslakansetet till vagnen. Hade tänkt att ta kort på allt och lägga upp här, men när jag skulle använda kameran upptäckte jag att batterierna var slut. Vilken tur att jag kom på det nu och inte när vi var på väg till förlossningen *tittar lite strängt på Dejan*, så nu ligger de på laddning. Tar kort på allt imorgon istället.

Igår fick jag sms från en tjej som fick en liten pojke igår också. Hon hade fött på Huddinge sjukhus där jag har tänkt att föda. Och när man får sådana sms blir man genast lite avundsjuk, glad för hennes skull så klart då hon hade gått över tiden ganska mycket, men man skulle ju så gärna vilja att tiden går snabbare så att man får ligga där själv.

Det är lite kluvet det där, samtidigt som jag skulle vilja föda barn nu, så vet jag att barnet gärna ska stanna lite till i magen. Samtidigt är det inte farligt om barnet kommer nu (är i vecka 36+4), antagligen slipper jag till och med neonatalen då, så det skulle vara himla mysigt att den kom ut nu. Samtidigt som jag undrar om jag är riktigt mogen. Ska jag inte försöka att njuta några dagar/veckor till av att kunna sova på nätterna (ja förutom när man ska kissa osv, men ändå jag slipper gå upp och amma varannan timme), att kunna umgås med Neo och hitta på saker som vi brukar. Vet inte riktigt hur det blir när bebisen kommer men undrar om man vågar sig på att umgås med så mycket barn då, tänk på alla sjukdommar? Iof ska det väl inte vara så farligt om man ammar som jag har tänkt att göra.

När man ser vagnen och allt annat som är färdigt då vill jag att den ska komma ut meddetsamma, samtidigt som jag andra stunden kan känna att det är ganska skönt om den stannar ett litet tag till... Men tiden kommer nog då man vill ha ut bebisen till varje pris, när man är trött på att vänta, jag är nog bara inte där än....

Och alla värden var bra, kollade inte riktigt allt utan det var ett ganska snabbt besök, går dit varje vecka nu och det är onödigt att kontrollera allt då. Det är blodtrycket och kissprovet som är det viktigaste och det såg bra ut. Hjärtljuden låg på 148-150. Jag har tyckt nu de två senaste dagarna (?) att jag har mycket lättare att andas. Och det beror på att bebisen är fixerad.

Detta har gjort att graviditeten känns mycket lättare, att kunna andas är viktigt ;-) Att bebisen är fixerad betyder också att om vattnet går så är det inte lika bråttom in längre heller, men det behöver inte betyda att något är på gång. För man kan gå med en fixerad bebis länge.

Spännande det här att inte veta när bebisen ska komma. Skulle så gärna vilja ha ett datum att ställa in mig på, den här ovisheten känns faktiskt lite jobbig. Just som att bebisen lika gärna kan komma inatt som två veckor över tiden.

Imorgon ska vi åka och hämta vagnen och köpa larmet. Det ser jag fram emot. Just nu går tvättmaskinen för fulla muggar försöker att bli av med all tvätt, så att allt är färdigt ifall att ;-)

Funderar lite på vad man ska ha i BB-väskan också, kanske det här blir bra:

Värmekudden
Digitalkameran
Mobiltelefonen + laddare

Näe nu ska jag tömma tvättmaskinen får fila på den där listan lite senare ;-)

Inte för att jag hade värkar eller något på känn. Men har tyckt att det har varit lite väl lugnt i magen sista tiden, dessutom dunkade Neo in huvudet i min mage idag, så då blev jag lite extra orolig. De på förlossningen var iallafall jättegulliga, de tog först ett långt CTG så att man skulle se ordentligt och det var jättebra, sedan gjorde de ett ultraljud också där man kollade om barnet rördes och gjorde andningsrörelser. Tydligen är andningsrörelser ett bra sätt att se att barnet mår bra och sedan gjorde man även flödeskontroll som också var bra. Så nu kan jag pusta ut lite. Allting verkar bra med bebisen och enligt sjukhuset är jag nu i vecka 36+1. Detta innebär att jag i princip är på gränsen med att behöva ligga på neonatalen eller inte om bebisen kommer nu. Så några dagar till sedan kan den....

Neo är sjuk, jobbigt. Det började igår, hans näsa började rinna och idag har han kännts lite sämre. Han är inte jättedålig men tillräckligt för att han ska ha jobbigt att andas när han sover och dessutom blir han ju lite gnälligare. Så det blev en innedag för oss idag. Igentligen störde det mig inte så mycket, kan tycka att det är ganska skönt med de där innedagarna nuförtiden. Imorgon blir det en innedag också.

Men eftersom Neo är sjuk så känns det bra att bebisen har bestämt sig för att stanna lite till i magen, för där har den det bäst, slipper alla baciller från storebror ;-) Näe nu ska jag snart gå och kolla på OC, vi höres!

Idag var jag med Rebeca och tog om provet på Huddinge sjukhus, hon tyckte inte att det var något vidare kul (är otroligt spruträdd), men jag tycker att det gick bra under omständigheterna. Efter det åkte jag hem och hon gick till skolan. När jag var på väg hem så låg det is under snön, det såg inte jag utan jag kanade, nästan så att jag höll på att gå ner i spagat. Tur att jag hade vagnen att hålla mig i. Men fyyyy sjutton vad ont det gjorde, känndes som om hela bäckenet gick sönder. Efter det har jag knappt kunnat gå.

Hoppas det läker snart för så här kan jag inte ha det, kan knappt ta mig någonstans, det ända jag kan göra är att sitta. Idag har jag inte sovit middag och det känns nu, vad trött jag är. Skulle kunna somna på studs men vill så gärna se desperate housewifes först ;-)

Idag hade jag besök av en gammal kompis till mig. Vi umgicks väldigt mycket när vi var unga, det var genom henne jag träffade min man också. Hon var tillsammans med hans kompis och drog med mig på en fest hos honom. Tyvärr tog det slut mellan henne och min mans kompis och hon träffade en kille i finland och flyttade dit! Hon har väl bott i Finland nu i minst 7 år, och vi har bara träffats två gånger sedan hon flyttade dit. Dock har vi hållt kontakten, nu på sista tiden genom mail. Hon fick iallafall ett barn i januari och hon var här och hälsade på med hela sin familj, guuuuuuuuud vad jag blev bebissugen när jag såg den lilla, så söt! Tänk att dom är så där små, och ändå var inte hennes bebis så jätteliten för den vägde ca 6 kg. Men hon känndes så liten.... Nu längtar jag ännu mer, men den som väntar på något gott....

Annars är det väl inte så mycket mer att säga, mer än att nu är det 27 dagar kvar till BF och max 41 dagar kvar, det går fort ska ni se ;-)

Näe nu kom min man hem från ett styrelsemöte i vår bostadsförening han är ordförande där så nu ska jag umgås lite med honom.

Idag var jag på MVC besök, och allt såg bra ut. Inga konstigheter här inte. Så vi bokade en ny tid nästa fredag igen, men min BM sade med glimten i ögat att vi får väl se om jag kommer då. Hon syftade på att jag fick Neo i vecka 35. Vi får väl se, fast nu har jag inga tecken på att bebisen skulle vilja komma ut fortare.

Så här såg iallafall mina siffror ut:
Fullgångna veckor: 35
Symfus fundus mått: 34
HB: 135
B-glukos: 3,8
Urin: 0/1 (1 i socker)
Blodtryck: 135/80

Bebisen ligger med huvudet neråt och rörligt. Mitt HB är nu så högt att jag kan sluta med mina järntabletter eller ta någon gång ibland bara. Hade en 1a i socker i urinet, men eftersom mitt blodsocker var så bra så fanns det ingen anledning till oro.

Efter BM-besöket möte jag en kompis i centrum och vi gick och åt lunch. Men vad Neo håller på, dock kunde jag sitta där iallafall i 1 1/2 timme så jag ska väl inte klaga. Men på slutet flydde jag nästan därifrån för då kunde han inte sitta still alls.

Är trött trött trött, sover numera jättedåligt på nätterna. Kan inte hitta någon skön ställning och jag måste ligga på sidan och ligger jag för länge på en sida så får jag ont och då måste jag vända mig. Och att vända sig är en hel process för mig just nu. Även att komma ur sängen varje gång jag blir kissnödig tar sin tid också. Dessutom har jag växt ur en massa mammakläder nu, och nu är det så kort tid kvar så jag vägrar köpa nya, utan jag får använda de få som passar och tvätta ofta istället.

Idag ringde en läkarsekreterare angående Rebecas prov som hon tog på Huddinge sjukhus, det hade kommit för mycket blod i provet så det måste göras om. Rebeca var inte allt för lycklig om man säger så. Fick en ny tid till på tisdag, hoppas att det går bättre då.

Inte för att jag trodde det heller, det skulle väl ha varit lite väl märkligt om det skulle gå samtidigt som med Neo. Så detta innebär troligen att jag kommer att gå längre i denna graviditet än jag gjorde med Neo, vilket är väldigt skönt.

Annars är det bra med mig, ett väldans tryck neråt har jag. Känns som om bebisen tänker titta ut när som helst, men det är väl för att det trycker på antar jag. Kommer inte ihåg att det var så här med Neo eller Rebeca, men det är också sådant man glömmer.

Idag ringde de på morgonen från BVC också, Åsa vår bvc-sköterska var sjuk, typiskt! Jag som ville ha det här besöket avklarat innan förlossningen. Iof kanske vi hinner med det ändå, men man vet hur det blir när de är sjuka, då ska de få in en massa inställda besök samtidigt som de bokade, det kan ta tid att få tid till det. Men kanske hon kan få in oss snabbt på grund av mitt "tillstånd", hoppas det. Det var 18-månaderskontrollen vi skulle ha gjort, och ta spruta. Sedan ville jag fråga lite om eksemen som Neo har fått.

Vi gick iallafall till Öppna förskolan, och det var skönt att komma ut och få träffa lite folk. Det var ändå en vecka sedan vi var där och Neo var lite blyg i början. Imorgon har jag MVC besök, men känner på mig att allt kommer att se bra ut.

Idag är jag i vecka 35+0 enligt MVC och i vecka 35+2 tror jag med familjelivs kalender. Varför räknar de olika? Iallafall trodde jag att jag skulle klara mig att inte sova middag idag, Ha! Vilket skämt. Först åkte jag med Rebeca till Huddinge sjukhus och tog prov på den där knölen. De som tog provet trodde att knölen hade uppkommit av att hon hade ramlat eller slagit i huvudet på något sätt, för det känndes som om det var skelett. Ja vi får snart svaret så får vi se....

Sedan efter det åkte jag hem till en kompis som har två små barn, vi fikade, lagade lunch, satt och pratade osv. Jag var hyffsat pigg hela tiden, men plötsligt klockan tre så slog tröttheten mot mig. Jag orkade inte mer, fick ringa till Dejan och be honom komma och hämta mig. Vilken tur att han jobbar så nära och att han har ett så flexibelt jobb ;-) När jag kom hem sov jag nästan 2 timmar, jag var helt slut! Att man är så beroende av den där lilla sömnstunden nu på dagen.

Imorgon ska jag till barnrytmiken med Neo, hoppas jag orkar och mår hyffsat. Det kan vara lite jobbigt att bära honom när vi ska dansa, och nuförtiden envisas han med att bli buren hela tiden. Precis som om han känner på sig att jag inte orkar...

Och hälsade på, vi försöker göra så att hon träffar Neo minst varannan vecka nu så här i slutet så att han ska känna igen henne när förlossningen börjar. Dock är det ändå 14 mil för henne att åka när det är dags, och lite orolig är man att det ska ta lång tid för henne att komma hit. Men det löser sig nog när det väl är.

Annars är det hyffsat med mig, har ett himla tryck neråt och det svider och drar i tappen där nere. Vad kan det betyda må tro? Ibland så försöker jag bara tyda alla signaler och ibland så känner jag att "vad spelar det för roll, jag kan ändå inget göra..." Och igentligen är det väl den inställningen jag ska ha, det blir när det blir. Ingen mening att gå och fundera.

Imorgon är det dags för Rebecas provtagning av hennes knöl på huvudet, sedan dröjer det väl någon vecka innan vi får svar. Skönt att ha det avklarat iallafall.

Annars är det en sådan här vecka när allt är inbokat känns det som. Både 18 månaderskontroll med Neo och MVC besök på fredag.

Utan jag blev lite nostalgisk och lade in lite bilder på Neo när han var 1 dag gammal.

Och jag fick nästan panik. Var det slemproppen? Ska barnet komma redan? Hade mensvärk i nedre ryggen igår också. Det kom i två omgångar, flytningen alltså, först en skvätt mitt på dagen och sedan en på eftermiddagen. Lite rosa var det i den också. Så det känndes lite kaotiskt igår. Men idag känner jag mig lugnare, har surfat runt en del på nätet och förstått att små brun/rosaaktiga flytningar är normalt under graviditeten eftersom slemhinnorna är sköra. Dessutom, om det skulle vara på gång nu så kan jag inte mycket göra ändå. Det hjälper inte att oroa sig, utan oro och stress kanske skulle kunna sätta igång det hela?

Varför oroar hon sig tänker ni? De flesta som är gravida hinner ju tröttna och vill gärna ha ut sitt barn en månad innan, känns det som? Eller?!? Hur är det, skulle ni vilja föda barn en månad tidigare? För mig har inte det funnits i min värld. När jag väntade Neo, så hängde jag mycket i en ankomstgrupp och när det var ungefär en månad kvar började folk att fundera och säga att barnet gärna får komma nu. Själv funderade jag aldrig i de banorna, var snarare lite rädd för det där med förtidigt. Såg framför mig alla dessa kuvöser man har sett på TV och slangar. Dessa små barn som var smala som stickor och huden nästan genomskinlig så att de såg röd/lila ut. Så bräckliga. Dessutom lider jag lite av sjukhus och sprutskräck. Inte så där så att jag vägrar ta sprutor och jag kan bo på sjukhus. Men det är inget jag vill, jag mår ganska dåligt när jag ligger på sjukhus, tiden går väldigt sakta, jag kan inte sova osv. Det där med sprutor är något jag har fått lära mig att kunna ta, jag försöker att slappna av med hela min kropp, men kan aldrig titta på när de tar sprutan. Om vi ser ett tv-program på tv där de skär i människor eller ger sprutor måste jag titta bort och ber då min man säga till när de har slutat. Så jag har ingen onormal fobi igentligen, men det känns ganska olustigt det hela.

Iallafall, jag var väl den ända känndes det som inte hade önskningar att mitt barn skulle komma tidigare. Och gissa vad som hände? Vattnet gick! Jag var då i vecka 35+2. Låg och sov på natten och vaknade av att jag hade kissat på mig. Iallafall jag trodde inte riktigt att det skulle bli ett barn redan, men vi åkte in till förlossningen. Där konstaterade de att det var det och att det skulle bli ett barn inom 2 dagar (de sätter igång det om det inte kommer igång av sig självt).

Jag fick panik! Jag såg dessa barn framför mig, bräckliga, svaga, med en massa slangar och apparater kopplade till sig. Kunde inte förstå hur jag skulle orka att se mitt barn så. Tårarna bara rullade utan att jag kunde göra något åt det. För mig var det inget glädjebesked precis. Läkarna och barnmorskorna på sjukhuset var otroligt gulliga och såg min räddsla. De förklarade för mig väldigt bra vad ett barn kan behöva hjälp med när det är född i vecka 35, det de sade var: Det kan behöva hjälp med att äta (sond), att hålla värmen (värmesäng) och ibland kan de behöva sola (gulsot). Varje läkare och barnmorska jag träffade sade samma sak, de måste ha skrivit in det i min journal eller något, för så som alla kom och ville lugna mig...

Och det var lugnande, att få veta att det inte skulle bli någon kuvös, inga slangar genom näsan för att de ska andas osv. Samtidigt kan man ju aldrig få garantier det händer att fullgångna barn måste ligga i dessa maskiner också, men för att Neo skulle komma i vecka 35 var det inte mycket högre risk än för ett fullgånget barn.

Det som var skönt i allt kaos var ändå att jag fick två dagar på mig i princip att smälta allt det här, för natten innan de skulle sätta igång mig föddes Neo. Värkarna började spontant.

Neo föddes i vecka 35+4, vägde 2695 gram och var 46 cm lång. Han andades själv, skrek ett ynket pip ;-), kissade direkt, sög på min tutte efter någon timme, fick ersättning i samma veva i en liten kopp och sedan lades han i värmesäng. En värmesäng ser precis ut som en vanlig BB-säng, skillnaden är att det är en vattenmadrass som håller värme, så man måste tänka på att ha i kontakten hela tiden, för har man inte det så blir vattnet kallt och då kan man kyla ner barnet istället.

Värmemadrassen kunde vi ta bort redan efter några timmar då det konstaterades att Neo höll värmen jättebra och blev snarare för varm med madrassen. Det som skiljde Neo från andra barn om man tänker på fullgångna var att han sov mycket. Han orkade knappt vara vaken, detta innebar för honom att han inte orkade äta, och med prematurbebisar är det extra viktigt att de äter var 3e timme, för annars kan deras blodsocker falla alldeles för mycket. Eftersom han inte orkade suga av mina bröst så gav vi honom tillägg i sond. Sond är en slang som går genom näsan ner i magen, detta innebar att han i princip kan äta när han sov. Han blev lite gul också, men aldrig så att han behövde sola.

Att han fick mat via sonden gjorde att han blev piggare och redan på 5e dagen så orkade han suga så pass bra från mina bröst att personalen på neonatalen sade att vi skippar ersättningen. På 6e dagen fick vi åka hem för att sedan komma på återbesök 2 dagar senare.

Min neonatalvistelse är possitiv, det var inte alls så som jag hade tänkt. Men då ska man tänka på att de barn jag jämförde med är födda mycket tidigare än Neo.

Det som kanske var lite jobbigt var att jag var tvungen att pumpa eftersom Neo inte orkade suga själv, jag pumpade var 3e timme dag som natt! Personalen väckte mig på natten. Så jag var aldrig pigg, för nätterna såg ut så här:
Jag väcks,
jag byter blöja på Neo,
lägger honom vid mitt bröst, samtidigt som jag sondmatar honom (han skulle förknippa mättnadskänslan med mitt bröst och samtidigt försöka suga i sig lite),
När han är färdigmatad lägger jag honom i sin säng,
jag sätter mig och pumpar,
Går med den urpumpade mjölken till kylen,
När jag har gjort det där är det ungefär 2 timmar kvar tills jag ska väckas igen.

Som ni kanske förstår sov jag inte särskilt mycket under den där tiden, var alltid trött. Samtidigt var barnskötarna på neonatalen guld och jag är ändå otroligt tacksam för att det blev så där, för det gav Neo en otroligt bra start i livet, hade aldrig klarat det själv utan deras stöd.

Hur märks det idag att Neo var förtidig? Sanningen att säga är att det märks ingenting. Han har numera växt ikapp. I början märkte man det på att han sov mer än andra barn, och att han kunde vara lite senare i utveckligen. Men så här när han är 18 månader så har han kommit ikapp både kroppsligt och i utvecklingen. Han har inte heller lättare att bli sjuk än andra barn, så det finns inga tecken på att han är förtidig.

Men om jag nu ändå har så possitiva erfarenheter varför vill jag inte att nästa barn ska födas 1 månad tidigare? Det är faktiskt mest för Neos skull. Han är nu 18 månader, och vi har inte varit ifrån varandra mer än ett par timmar. Kan inte tänka mig hur han skulle reagere om jag försvann i en vecka eller två för att ligga på sjukhus. Neonatalen här har dessutom besöksförbud, tror inte att det är någon neonatal i hela Sverige förresten som tar emot besök så här i RS-säsongen. Tänk om jag försvinner  i en vecka och sedan kommer hem med en bebis. Hur ska han reagera? Visst skulle jag träffa honom under tiden, kanske i sjukhuscafeterian eller i någon lekpark, men det blir aldrig samma sak. Min dröm är att allt ska gå jättebra förlossning och allt, och att jag sedan ska få komma hem efter en natt. Överoptimistisk? Kanske ;-)

Ja jag var väl uppe och sprang på toaletten emellanåt, men jag var helt slut. Hade jätteont i huvudet och kände mig kallsvettig. Som tur var har jag en underbar dotter som hjälpte mig med Neo, annars hade det aldrig gått.

Annars har jag varit hemma idag hela dagen och bara tagit det lugnt, mådde bättre på eftermiddagen men börjar känna mig lite trött och varm igen. Har lite ont i halsen men inte alls så farligt. Snälla förkylning eller vad det nu är; Ge med dig jag vill vara frisk nu. På söndag ska jag träffa ett par kompisar från Neos föräldragrupp, vill inte missa det ju :-/ Men imorgon ska jag bara vara hemma och vila så att jag blir frisk.

Idag vaknade jag med huvudvärk, fyyy sjutton för att behöva vakna med det ska jag säga... Lite lätt illamående och lite diarré. Huvudvärk och illamående kan vara tecken på havandeskapsförgiftning så jag var ganska glad över att ha bokat in en tid till min barnmorska så att man kan se om det är något sådant eller om det bara är någon jobbig infektion i kroppen...

På grund av att det hade snöat en massa och att jag kände mig så här så orkade jag inte ta bussen till MVC utan Dejan fick komma och skjutsa oss. Tur att han jobbar så nära och har ett flexibelt jobb så att han kan sticka iväg en timme så där.

Här var mina siffror iallafall:

Fullgångna veckor: 34
Symfus mått: 32
Urinprov: 0/0/0
Blodtryck: 130/75
Fosterläge: Huvud och rörlig
Hjärtljud: 144

Så detta tyder ju på att jag iallafall inte har havandeskapsförgiftning, utan nu förväntar jag mig att bli sjuk. Har frusit en massa idag, huvudvärken släpper inte och känner mig allmänt dålig. Dock har illamåendet gett med sig, men nu har jag börjat få ont i halsen istället? Ska försöka mota bort "Olle vid grinden" iallafall, så nu ska jag vara hemma imorgon och bara vila. Hoppas att det ger med sig då.

Börjar annars bli rejält trött på att vara hemma, känner mig lite smått isolerad, dock skulle jag inte orka vara social nu ändå. Min mamma skulle igentligen ha kommit idag, men vi bestämde igår att hon inte skulle komma på grund av att hon var lite dålig. Hon kännde sig ungefär igår som jag gör idag. Och tur var att hon inte kom för idag var hon mycket sämre.

Imorgon skulle jag ha åkt hem till en tjej som har två små barn, trist att det inte blev något. Men jag måste vila. Hoppas att nästa vecka blir bättre och att jag kommer ut mer. Dock är det bättre att jag blir sjuk nu än när bebisen har kommit.

Nästa MVC besök är om en vecka, nu börjar jag gå varje vecka istället för varannan. Dock hoppas jag att jag slipper havandeskapsförgiftning nu och även att föda riktigt än. Dejan måste bli färdig med allt jobb innan, och det blir han om han jobbar över en massa nu om cirka 2 veckor. Så lilla bebis gör mig inte sjuk nu och håll dig inne iallafall 2 veckor till ;-)