Nya utmaningar på väg...

Nu har jag sagt upp mig och mitt nya arbete väntar på mig från och med augusti. Jag kommer att vara med och starta en ny förskola med tre avdelningar. Förskolan håller på och byggs just nu. Jag kommer att arbeta som förskolechef där.

Det känns så spännande, verkligen en utmaning. Jag vet självklart att det kommer att vara tufft i början, jag menar ny personal som ska börja från början, 55 nya barn som ska in på förskolan osv. Men ändå, så kul...

Jag kommer att vara med på anställningsintervjuerna i maj då vi ska anställa den andra personalen (den ända personalen som är anställd på förskolan just nu är jag). Hoppas vi får riktigt bra personal.

Det är så mycket som har hänt sista tiden, det är därför jag inte har hunnit/orka skriva här på ett tag. Den 7e maj ska Neo opereras också. Så just nu är det mycket...

Kram Jennie

Länge sedan nu...

Och mycket har hänt sedan sist... Ida har fyllt 3 år, gumman!!! Hon fick en massa fina presenter, bland annat pippikläder och en jättefin sparkcykel, hon är så nöjd!

Hon har varit på 3 års kontroll längden är 88,5 cm och vikten är 11,7 kg, hon ligger precis på kurvan -2 både på längd och vikt, så proportionerlig är hon :-) När vi var på BVC kontrollen tänkte jag att hon skulle visa upp hur duktig hon är, för hon är duktig, torr har hon varit länge, varken druckit välling eller använt napp på snart ett år... Hon kan alla färger, räknar lätt till 16, kan pussel ganska bra osv... Hon pratar som bara den... *Skryt skryt* Iallafall så är hon väldigt framåt, och detta trodde jag så klart att jag skulle få beröm för på tre årskontrollen. Men Ida tyckte något annat *fniss* Hon tyckte inte alls att hon skulle göra så mycket, utan satte sig ganska mycket på tvären, envis är hon lilla damen.... BVC-sköterskan märkte dock att hon var duktig på att prata men de andra kunskaperna hon har visade hon inte så mycket av, dock visade hon att hon kunde korten... Jaja, jag vet iallafall att hon är duktig ;-) I maj ska vi till barnläkarna för att kolla upp allergierna, får vi se vad som händer.

Det sista som har hänt med Neo är då: Han har snarkat nu sedan i höstas, det började med en förkylning, och sedan avlöste förkylningarna varandra och han slutade aldrig riktigt... I helgen råkade vi kika in i hans mun skulle kolla på något annat och vi fick en chock, jag lovar större mandlar har jag aldrig sett och då har jag ändå haft en hel del grejjer såsom halsfluss osv. Jag förstår inte äns hur han kan äta... Det ser nästan ut som om halsmandlarna har vuxit ihop... Satt och sökte en massa på internet och har förstått att snarkning, dåligt tal och dålig viktuppgång kan höra ihop med förstorade mandlar. Neo snarkar ju som en vuxen äldre man, han går hos logoped och han går ju inte upp en massa precis (väger 15,5 kg till hans 106 cm). Sagt och gjort, vi bestämde att Neo ska gå till doktorn på måndag för att få remiss till specialist. Dejan gick till vårdcentralen och fick en remiss till öron näsa hals, väntetid cirka 4 veckor. Jag lovar, vi kännde oss faktiskt ganska oroade, för så stora halsmandlar har jag aldrig sett förut...

Igår kväll när Neo gick och lade sig, vaknade han flera gånger av att han inte kunde få luft, han snarkade något enormt (värre än normalt) och han hostade till flera gånger för att han inte kunde få luft. Riktigt läskigt lät det. Dejan ringde sjukvårdsrådgivningen som tyckte att han skulle åka till astrid lindgren. När han väl kom dit halv tio på kvällen visar det sig att dom inte har någon öron,näsa, hals specialist så han blir hänvisad till vuxenakuten på Karolinska.

Väl på karolinska behövde de dock inte vänta särskilt länge innan de fick träffa läkaren. De tog crp och det låg på 88, och gjorde en halsodling som vi inte har fått svar på. De gav Dejan två alternativ, antingen lägger de in Neo under natten för att övervaka hans andning eller så får Neo komma hem och sova, och då lägger vi honom i högläge. Neo ville absolut inte ligga kvar så han fick åka hem, men han fick en dos pencillin igår kväll och så fortsätter han att få pencillin 3 gånger dag i 10 dagar, som tur var är det ledigt nu i ett par dagar efter vabdagarna så att vi kan ge pencillinet mitt på dagen, de sista dagarna får det bli lite längre uppehåll.

Själv kännde jag mig väldigt orolig, man blir så nojjig, cancer var en sak som jag satt och sökte på igår... Guuud vad läskigt alltså... Neo hade verkligen inga symptom på halsfluss, ingen feber, han kunde äta, pigg och glad osv. Det ända var att hans halsmandlar var jättestora (Groteskt stora) och att han hade svårt att andas när han låg ner. Sedan var det crp som var 88.

Nu är vi iallafall framflyttade i kön, nu är det inte längre 4 veckor i kö för att få träffa specialisten utan vi ska träffa han redan när pencillinkuren är uppäten alltså efter 10 dagar. Vi fick en tid när vi var på akuten till öron näsa hals på karolinska direkt.

Jag känner mig ganska orolig, vet inte riktigt vad jag ska tro. Gissar på att det kan bli tal om operation, vet inte riktigt vad jagkänner för det... Samtidigt är huvudsaken att han inte lider av cancer utan att det är något som går att bota... Jag älskar min lilla prins så mycket, skulle inte kunna leva utan honom...

Idag vabbade jag, kännde att jag ville vara hemma hos barnen efter allt det här, samtidigt som jag var dödstrött. Imorgon ska Dejan vabba.

Kram Jennie