Mmmm vilka kan det här vara?
Sök på min inkomst, varför sånt hysch hysch?
Satt och läste aftonbladet på nätet nu, och det har blivit ett himla hallåande om den där sidan där man kan söka på folks inkomst. För er som har missat det hela kan ni läsa mer här:
http://forum.aftonbladet.se/thread.jspa?threadID=5556
Sidan man kan söka på inkomst om ni nu är nyfikna på en granne, vän, släkting eller what ever finns här:
www.ratsit.se
Själv har jag svårt att förstå allt hallåande, vad är ni så rädda för? Att er granne ska få veta hur mycket ni tjänar? Varför skulle det vara så farligt? Har aldrig förstått och kommer aldrig förstå varför man inte får prata om löner, är det jantelagen som gäller eller skäms man över sin lön? Om man nu tjänar massor av pengar, varför inte våga säga det? Och om lönen är så dålig att man måste skämmas över den, varför skämmas? Borde man då inte prata mer om det så att alla får veta vilken dålig arbetsgivare man har. Skulle vi diskutera lön mer än vad vi gör idag skulle vi säkert sätta mer press på arbetsgivarna. Jag menar de gnuggar säkert sina händer när vi inte "vågar" prata lön. Hur mycket tjänar du? Jag kan stå för vad jag tjänar, om jag arbetar heltid som förskollärare har jag en "usel" lön om man ser till mina 3 år på högskolan. Tror inte jag vet något annat yrke där man har 3 år på högskolan och tjänar så dåligt. Jag tjänar 21.700 kr/månad på en heltid-tjänst. Då kan man jämföra det med att jag har studerat på högskolan och har arbetat ett antal år i yrket.
Varför skulle jag skämmas och inte våga berätta min lön? Söker du på mig på ratsit så kommer du dock inte få upp den lönen för jag är föräldraledig och tar inte ut full föräldrapeng, så nu fick ni veta det. Behöver ni inte söka på mig ;-)
Näe men ärligt, tycker att samhället ska vara öppnare, att folk inte ska skämmas över sina löner och vad gör det, om grannen vet din lön? Eller kollegan på jobbet, skulle det vara så farligt?
Så vad tycker ni?
http://forum.aftonbladet.se/thread.jspa?threadID=5556
Sidan man kan söka på inkomst om ni nu är nyfikna på en granne, vän, släkting eller what ever finns här:
www.ratsit.se
Själv har jag svårt att förstå allt hallåande, vad är ni så rädda för? Att er granne ska få veta hur mycket ni tjänar? Varför skulle det vara så farligt? Har aldrig förstått och kommer aldrig förstå varför man inte får prata om löner, är det jantelagen som gäller eller skäms man över sin lön? Om man nu tjänar massor av pengar, varför inte våga säga det? Och om lönen är så dålig att man måste skämmas över den, varför skämmas? Borde man då inte prata mer om det så att alla får veta vilken dålig arbetsgivare man har. Skulle vi diskutera lön mer än vad vi gör idag skulle vi säkert sätta mer press på arbetsgivarna. Jag menar de gnuggar säkert sina händer när vi inte "vågar" prata lön. Hur mycket tjänar du? Jag kan stå för vad jag tjänar, om jag arbetar heltid som förskollärare har jag en "usel" lön om man ser till mina 3 år på högskolan. Tror inte jag vet något annat yrke där man har 3 år på högskolan och tjänar så dåligt. Jag tjänar 21.700 kr/månad på en heltid-tjänst. Då kan man jämföra det med att jag har studerat på högskolan och har arbetat ett antal år i yrket.
Varför skulle jag skämmas och inte våga berätta min lön? Söker du på mig på ratsit så kommer du dock inte få upp den lönen för jag är föräldraledig och tar inte ut full föräldrapeng, så nu fick ni veta det. Behöver ni inte söka på mig ;-)
Näe men ärligt, tycker att samhället ska vara öppnare, att folk inte ska skämmas över sina löner och vad gör det, om grannen vet din lön? Eller kollegan på jobbet, skulle det vara så farligt?
Så vad tycker ni?
Min morfar
Min morfar är borta. Hur känner då jag? Det är svårt att sätta ord på känslorna, först så känner jag en stor lättnad, nu slipper han lida mer, jag tror att han har velat det här länge nu... Samtidigt som jag har en stor klumpi magen och hjärtat, tårarna bränner där bakom ögonen men kommer inte riktigt fram, händer någon gång men jag gråter inte så mycket som jag trodde... Det känns konstigt att veta att man inte kommer att träffa honom mer, han är liksom borta... Samtidigt som "den morfarn" som han var igentligen, honom har jag inte träffat på 9 år...
Han fick en stroke för 9 år sedan som var STOR, han blev halvsidesförlamad, kunde inte gå, kunde inte prata... Det måste ha varit hemskt för en sådan person som min morfar som alltid hade något projekt på gång att bli så handikappad. Det hemskaste tror jag nog ändå är att inte kunna göra sig förstådd. För 3 år sedan fick han en rejäl lunginflammation, läkarna gav honom inte mycket hopp och han låg på IVA, men han klarade sig. Men nu var han i ännu sämre skick än innan lunginflammation, mycket av hans krafter förlorade han med den...För några månader sedan slutade han äta, eller åt bara ibland... Detta gjorde att han förlorade en massa kilon och blev så svag. I söndags fick han feber, i måndagsmorgon konstaterades lunginflammation och på eftermiddagen var han död. Det gick snabbt och han slapp lida... När han slutade äta så tror jag att det var det här han ville, det känns så bra att vi hann komma och hälsa på honom, att han fick se Ida innan han dog. Lite undrar jag i mitt stilla sinne om han väntade på det här, väntade på att få träffa hela familjen innan han sade farväl?
(212)
Stilla, så stilla Du käre nu slumrar
Borta från sjukdom och strid
Stor är vår saknad men dock vi Dig unnar
Vila i frid
Morfar, ha det så bra där du är!
Han fick en stroke för 9 år sedan som var STOR, han blev halvsidesförlamad, kunde inte gå, kunde inte prata... Det måste ha varit hemskt för en sådan person som min morfar som alltid hade något projekt på gång att bli så handikappad. Det hemskaste tror jag nog ändå är att inte kunna göra sig förstådd. För 3 år sedan fick han en rejäl lunginflammation, läkarna gav honom inte mycket hopp och han låg på IVA, men han klarade sig. Men nu var han i ännu sämre skick än innan lunginflammation, mycket av hans krafter förlorade han med den...För några månader sedan slutade han äta, eller åt bara ibland... Detta gjorde att han förlorade en massa kilon och blev så svag. I söndags fick han feber, i måndagsmorgon konstaterades lunginflammation och på eftermiddagen var han död. Det gick snabbt och han slapp lida... När han slutade äta så tror jag att det var det här han ville, det känns så bra att vi hann komma och hälsa på honom, att han fick se Ida innan han dog. Lite undrar jag i mitt stilla sinne om han väntade på det här, väntade på att få träffa hela familjen innan han sade farväl?
(212)
Stilla, så stilla Du käre nu slumrar
Borta från sjukdom och strid
Stor är vår saknad men dock vi Dig unnar
Vila i frid
Morfar, ha det så bra där du är!
Till minne av morfar
Min morfar somnade in idag. Min mamma ringde till mig samtidigt som jag lagade mat och berättade detta. Det var väntat men kom ändå som en chock.
Jag är så glad för att vi åkte till honom förra helgen, då fick vi iallafall chans att ses en sista gång, Ida satt på hans säng och han blev så glad.
Tack morfar för den tiden du gav oss, nu har du fått frid och slipper lida mer. Vi vet alla att det var det här du ville, få vila. Du kommer alltid att finnas i våra hjärtan och vi kommer alltid att minnas dig. Farväl.
| (1491) | ||
När Dina steg har tystnat, finns ändå ekot kvar. När Dina ögon slocknat, vi alla minnen har. Vi spar dem i våra hjärtan, tar fram dem då och då. Så kommer Du för alltid, att vara här ändå.
|
Jag är så glad för att vi åkte till honom förra helgen, då fick vi iallafall chans att ses en sista gång, Ida satt på hans säng och han blev så glad.
Tack morfar för den tiden du gav oss, nu har du fått frid och slipper lida mer. Vi vet alla att det var det här du ville, få vila. Du kommer alltid att finnas i våra hjärtan och vi kommer alltid att minnas dig. Farväl.
Sötnosarna igen
Taget igår
Sötnosarna igår.
Har inte hunnit/orkat skriva här på ett tag
Har inte hunnit vara på internet heller så mycket igentligen. Vet inte vart tiden tar vägen igentligen.
Igår var jag i Norrköping och det var ett himla farande och flängande. Först åkte vi till mamma, var där och åt lunch, och äpplepaj. Efter det åkte vi till morfar som bor på ett hem. Han var väldigt dålig, jag som inte har sett honom på ett tag tyckte att det såg ut som om han inte hade långt kvar... Innan vi åkte till honom åkte vi hem en snabbis till lillebrorsan, glömde det, för vi skulle kika på hans nya lägenhet. Och sist men inte minst åkte vi till mormor för hon ville också visa sin nya lägenhet *suck*
Allt det här på en dag, prata om att vi var trötta, först bilresan dit och sedan allt flängande runt och sedan bilresan hem. Neo var vrålhungrig i bilen och grät från Sille krog, vi skulle igentligen ha stannat och ätit middag men eftersom Ida somnade så tänkte vi försöka ändå. Men när vi kom till Alby svängde vi in på McDonalds. Vi beställde mat till oss alla, salladen som vi fick på hamburgarna var dock inte särskilt fräsch, den var brun! Blääääääääääää! Så nu dröjer det nog ett tag tills jag går på Mc igen.
Summan av kardemumman blev att jag och mannen bestämde oss för aldrig mer! Nästa gång vi åker dit åker vi till ETT ställe, man orkar inte. Det blir inget kul utan bara jobbigt.
Och så mamma som tjatar om att jag ska flytta till Norrköping, hade varit mycket lättare osv. Vadå mycket lättare? Jag trivs här i Tumba och kommer aldrig flytta så det så! Orkar inte starta om på nytt med nya vänner och hela faderullan. Tror inte att hon skulle ställa upp och vara barnvakt så mycket som hon säger heller, hon har ju sitt liv och sitt jobb. Tror faktiskt inte att det skulle vara så stor skillnad. Jag menar träffar hon min lillebror oftare?
Näe som ni hör så känner jag mig ganska trött på allt det där med släkt just nu. Det blev lite för mycket igår, handlar igentligen inte om släkten, men själva bilresan och allt flängande var inte så jätteroligt. När det sedan blev dags att äta middag fick man slänga sig in i första bästa McDonalds och så fick man brun sallad, blääääääääääääää!!!!
Tjatig, jag? Näe, eller hur? ;-)
Idag åkte vi in till city iallafall, men just nu har vi ganska så ont om pengar så det blev inget shoppande, utan mest kikande och planerande inför jul...
Näe nu ska en trött tjej som jag gå och göra något annat, så slipper ni lyssna på mitt gnäll ;-)
Kram Jennie
Igår var jag i Norrköping och det var ett himla farande och flängande. Först åkte vi till mamma, var där och åt lunch, och äpplepaj. Efter det åkte vi till morfar som bor på ett hem. Han var väldigt dålig, jag som inte har sett honom på ett tag tyckte att det såg ut som om han inte hade långt kvar... Innan vi åkte till honom åkte vi hem en snabbis till lillebrorsan, glömde det, för vi skulle kika på hans nya lägenhet. Och sist men inte minst åkte vi till mormor för hon ville också visa sin nya lägenhet *suck*
Allt det här på en dag, prata om att vi var trötta, först bilresan dit och sedan allt flängande runt och sedan bilresan hem. Neo var vrålhungrig i bilen och grät från Sille krog, vi skulle igentligen ha stannat och ätit middag men eftersom Ida somnade så tänkte vi försöka ändå. Men när vi kom till Alby svängde vi in på McDonalds. Vi beställde mat till oss alla, salladen som vi fick på hamburgarna var dock inte särskilt fräsch, den var brun! Blääääääääääää! Så nu dröjer det nog ett tag tills jag går på Mc igen.
Summan av kardemumman blev att jag och mannen bestämde oss för aldrig mer! Nästa gång vi åker dit åker vi till ETT ställe, man orkar inte. Det blir inget kul utan bara jobbigt.
Och så mamma som tjatar om att jag ska flytta till Norrköping, hade varit mycket lättare osv. Vadå mycket lättare? Jag trivs här i Tumba och kommer aldrig flytta så det så! Orkar inte starta om på nytt med nya vänner och hela faderullan. Tror inte att hon skulle ställa upp och vara barnvakt så mycket som hon säger heller, hon har ju sitt liv och sitt jobb. Tror faktiskt inte att det skulle vara så stor skillnad. Jag menar träffar hon min lillebror oftare?
Näe som ni hör så känner jag mig ganska trött på allt det där med släkt just nu. Det blev lite för mycket igår, handlar igentligen inte om släkten, men själva bilresan och allt flängande var inte så jätteroligt. När det sedan blev dags att äta middag fick man slänga sig in i första bästa McDonalds och så fick man brun sallad, blääääääääääääää!!!!
Tjatig, jag? Näe, eller hur? ;-)
Idag åkte vi in till city iallafall, men just nu har vi ganska så ont om pengar så det blev inget shoppande, utan mest kikande och planerande inför jul...
Näe nu ska en trött tjej som jag gå och göra något annat, så slipper ni lyssna på mitt gnäll ;-)
Kram Jennie
Sjuka
Jepps så blev vi sjuka, 
Dejan är dock frisk, det är han jämt när vi är sjuka. Igentligen skulle vi ha åkt till Norrköping och hälsat på min morfar som har blivit ganska så mycket sämre... Men det får bli nästa helg istället. Vi är förkylda med allt vad det innebär; snor, hosta, ont i halsen, tungt huvud osv.
Kram Jennie