Till minne av morfar
| (1491) | ||
När Dina steg har tystnat, finns ändå ekot kvar. När Dina ögon slocknat, vi alla minnen har. Vi spar dem i våra hjärtan, tar fram dem då och då. Så kommer Du för alltid, att vara här ändå.
|
Jag är så glad för att vi åkte till honom förra helgen, då fick vi iallafall chans att ses en sista gång, Ida satt på hans säng och han blev så glad.
Tack morfar för den tiden du gav oss, nu har du fått frid och slipper lida mer. Vi vet alla att det var det här du ville, få vila. Du kommer alltid att finnas i våra hjärtan och vi kommer alltid att minnas dig. Farväl.
Sänder många tankar till dig och din familj. Tur att ni har varandra att luta er mot när det blir jobbigt och också varandra att dela alla de fina minnena med. Stor kram, tänker på er /Monica
Jag beklagar verkligen sorgen. Mina morföräldrar gick bort för så länge sen att jag knappt minns dem. Nu är jag beredd varje gång nån ringer att nåt ska ha hänt farmor eller farfar. Inte för att det verkar vara på gång, men de är ju gamla.
Visst blir gammelfar- och morföräldrarna glada när de får träffa sina barnbarnsbarn? Skönt att ni hann träffa honom en sista gång.