Jennie

Länge verkade det som om det inte skulle bli någon båttur för oss. Ida blev nämligen sjuk, troligtvis i tredagars febern, men hon hann bli så frisk så vi kunde åka. Det är ju lite sent för tredagarsfebern, Neo hade den när han var 1 1/2 år, och barn brukar få den innan de är 2 år. Men Ida är ju över 4 år, kanske därför den blev så mild och kortvarig. Vilket iof var skönt. Den började på söndagen, vilket jag inte visste om. På söndagsmorgonen hade Ida varit lite varm hade Dejan märkt men han hade inte tänkt mer på det, trodde att hon hade haft för tjockt täcke på sig när hon sov eller nått. Hon var ju så pigg på söndagen när vi åkte till Vaxholm så ingen av oss kunde ju misstänka att hon var sjuk. Gick på precis som vanligt. Men natten till söndagen gick Ida och lade sig hos mig (vilket hon aldrig brukar göra eftersom hon oftast sover i sin säng) och då kännde jag vilken kamin hon var. Jag tog tempen på henne och hon hade 39 grader i temp.Vaknade på måndagsmorgonen när vi borde ha åkt till mormor och då var hon hur pigg som helst, hon hoppade till och med studsmatta!!! Men tempen låg konstant på 39 grader. Det var väldigt svårt att låta henne vara inne och vila som vårdguiden tyckte att jag skulle göra när hon var så pigg och helt opåverkad. På tisdagen gick vi till läkaren på morgonen och frågade om det var farligt att åka båt, men eftersom Ida var så påverkad och febern var på väg ner så var det ingen fara. När vi kom till mormor i båten var febern i princip borta. Vilket var väldigt skönt. Utslagen som man ska få efter tredagars febern såg vi inte heller av så frågan är om det var det eller något annat konstigt?

Men tillslut kom vi iväg iallafall.

På bilden nedan har vi stannat med båten på en ö, och vi sitter och väntar på maten som grillas.


Väntar på maten i skärgården där vi har lagt till med båten...





Lite mys till kvällen...



Och så lite Nintendo DS spelande....



Jag och Ida på båten, det blåser något otroligt eftersom båten gick väldigt snabbt... Här är den uppe i 100 km/h och jag kan lova att det blåser mer på havet än om man åker i en cab i denna hastighet...



Föraren och Neo.



Jag försöker skydda Ida mot blåsten...

Vi sov i båten på natten, vilket gick helt okej. Första gången för mig att sova i båt på det här sättet, klart vi har åkt med stora färjor men aldrig sovit på en privat båt. Barnen tyckte att det var väldigt spännande.



Här är vi dag 2 i Harstena, vi köpte nybakade bullar och hade lite picknick! Mysigt!



Jag vilar lite på båtens däck...



Jag och mina två minsta barn Ida och Neo, och så kusinen Filippa längst till höger. Hon gillar visst inte att vara med på kort...



På onsdag kväll åkte vi hem till min mamma och sov där en natt.



Och på torsdagen åkte vi in till Söderköping, tanken var att vi skulle gå till Glassrestaurangen Smultronstället. Jag är ju inte så mycket för att betala 100 kr för en glass eftersom jag av enkla skäl inte kan äta upp en hel stor glass. Men ibland är det så roligt att få unna sig, det är ju inte varje dag vi går dit, nu är det hela 3 år sedan vi åt på glassrestaurangen sist, kort finns faktiskt här på bloggen. Sök på midsommarafton 2007 om ni är nyfikna...

Iallafall kom vi till Söderköping och på glassrestaurangen var det så lång kö, det var säkert minst en timme i kö om inte mer. Och det är det verkligen inte värt, att stå en timme i kö för lite glass! Så vi gick och letade efter ett annat glassställe och vi hittade ett glasscafé precis vid kanalen som hete Göta Glass, rekommenderas verkligen. Jättegod hemmagjord glass, dock blev både Ida och Filippa dåliga i magen några timmar senare, glassens fel???



Filippa och min gammelmormor äter glass.




Ida var tydligen inte tillräckligt lång för att nå upp.




Men det var Neo!



När vi gick ifrån glasscafét åkte ett tåg förbi oss. Ida blev väldigt ledsen och grät men sade aldrig vad det var. Vi åkte iallafall till en möbelaffär för gammelmormor behövde kika på en lampskärm och själv behöver jag också köpa nya lampor till sovrummet... När vi kommer dit tjurar Ida fortfarande och vägrar gå någonstans. Min mamma stannade utanför och pratade med henne. Det visade sig att Ida ville gå och åka tåget som åkte förbi oss. Hon har tydligen lärt sig av hennes kusin hur hon ska få sin vilja igenom, det är bara att gråta och tjura tydligen... Hahahaha. Så då var vi tvugna att åka tåg. Mormor lovade henne förståss, vem kan motstå lite gråt? ;-)

Dock är det inte det lättaste att få parkering i Söderköping och klockan var kvart i sex, och vi åker med två bilar, en som mamma kör och en som jag kör. Jag åker efter mamma som vet bättre var vi kan hitta parkering. Hon hittar iallafall ett ställe där det finns parkeringsplatser, men när vi har parkerat bilarna ser vi att det kostar att parkera efter klockan sex (det är så kallad nattparkering) och man då ska gå och betala hos någon värd som vi inte vet var den ligger... Klockan är då kvart i sex, men vi beslutar oss för att gå och kolla om tåget fortfarande går. Det ska gå klockan sex, mamma skulle då gå och ta bort bilarna men Filippa (mina barns kusin) vägrar bli lämnad med mig utan vill vara med hennes farmor (min mamma, mina barns mormor). Så jag får springa iväg, först parkerar jag min bil, och sedan åker jag och hittar en parkering till mammas bil. Då är klockan sex och tåget ska gå, jag har ungefär 7 minuters gångväg till tåget. RInger min mamma och frågar om hon kan be han som kör tåget att vänta på mig och sedan springer jag till tåget. Dålig kondis har jag och när jag kommer fram till tåget är jag helt andfådd och svettig. Men med hann jag.

Det var iallafall trevligt, tåget åkte ungefär 35 minuter och jag hann se lite mer av Söderköping. Här sitter vi iallafall på tåget.





Gammelmormor (min mormor) blev hungrig och gick och åt en korv istället för att åka tåg, så det var bara jag, mamma och barnen som åkte.

Sedan åkte vi hem till mamma, åt lite mat och klockan nio på kvällen började jag köra hem. Var tvungen att tanka på vägen också så jag var inte hemma förrän strax efter elva. Men det gick bra, körde lite för fort och upptäckte inte att en polisbil körde om mig innan han redan hade kört om mig. Men han stoppade inte mig.

Kom hem till Dejan, som har varit hemma och byggt medans vi var borta. Nu börjar förrådet som han har byggt på snart bli klart.

Nu är det fredag och bara en semestervecka återstår. Idag har jag tagit det lugnt, packat upp grejjerna och lagat god mat från Middagsfrid. Snart ska jag åka till Arlandastad och träffa en gammal vän från tonåren. Det är säkert minst 19 år sedan vi sågs sist. Hon bor numera i Norge men är här och hälsar på sin syster så vi tänkte passa på att träffas då. Vi ska träffas på Barnens djungel så kan barnen leka också.

Ikväll blir det lite god fisk och skaldjursgryta (också från middagsfrid) och ett glas vitt till. Imorgon kommer en av Dejans jobbarkompisar och vi ska grilla.

Nästa vecka kommer pappa och hälsar på en dag, han ska sova över, det ska bli skoj! Vi har också bokat en kryssning med Birka.

Ha det gott, det ska jag ha!

Kram Jennie