Jennie

Uppdaterar ännu en gång önskelistan eftersom jag vet lite som har inköpts så slipper ni köpa dubletter, här är den nya, det som är överstryket har alltså någon redan köpt.

Önskelista:
Förra helgen när vi var hemma hos ett par kompisar, blev både Ida och Neo helt betagna i barnets cd-spelare, det var en liten plast cd-spelare med en mic till. De satt och sjöng i den där micken länge.... Så en sådan står nog överst på önskelistan.

Elias filmer, är något som Neo önskar sig. Hans ända Elias film har han tyvärr haft sönder, och han gillar Elias filmer.

Byggarbord- eller byggarsats, med skruvdragare och sådant kul är ju något Neo gärna skulle vilja ha. En liten byggarkille det kanske blir?

Båtar, lastbilar osv är ju alltid något som går hem hos Neo, även byggsatser till hans Brio tågbana.

Ida älskar ju dockor, dock har hon dockor så det behöver hon inte, men kanske tillbehör till dockan, såsom docksäng, (vagn har hon), nappflaska, barnstol, bebiskläder i storlek 50 passar dockan (kanske kan hitta något på rean?), ja allt som hör dockor till älskar hon.

Tillbehör till Mickispisen är ju också något som kan vara kul, då hon älskar att stå och laga mat framför sin lilla spis. Då menar jag kastruller, vispar, glas, tallrikar osv.

Även en liten soffa att inreda nya lekrummet med (som vi isådanafall ska ha när vi flyttar).

Vill man köpa kläder till barnen så är det storlek 92 i tröjor till Ida (inga bodysar), och 86 i byxor. Strumpstorleken är 22-24. Till Neo är storleken 104 i tröjor och 98 i byxor. Strumpstorleken är 29-31. Vantar och vinterkläder har dom i massor, så det behöver dom inte. Tänk på att byxorna alltid måste vara regelbara i midjan då de är väldigt smala :-)

Nu kan jag inte komma på något mer, men det kommer säkert mera senare.

Kram Jennie

Har inte riktigt haft ork och tid att sitta här. Det har varit en väldigt stressig vecka med mycket på schemat. Dessutom har man haft så mycket att tänka på.

I måndags försvann 4 barn från min förskola där jag jobbar och mina barn går. Det var en jobbig tid innan man visste att de var tillbaka välbehållna, de som har tappat bort sina barn i en affär eller på sin egen gård någon gång vet vad jag pratar om. 5 minuter kan kännas som flera år, paniken är jättejobbig. Hela förskolan var engagerad i sökandet efter barnen. Barnen hade iallafall hittats av två snälla tanter, tur att det finns de som bryr sig. Så de kom tillbaka till förskolan helt oskadda, barnen var inte ett dugg ledsna, de hade ju haft ett äventyr, två av barnen fick till och med åka polisbil vilket givetvis var mycket spännande. Puuuuh hoppas det aldrig händer igen.

Sedan är det där med åderbråcken, vet inte riktigt hur jag ska göra. Ska prata med läkaren där jag skulle göra operationen privat på måndag, så får jag se vad han säger.

Igår hade vi personalfest på jobbet, det var roligt. Alltid kul att festa lite ;-)

I torsdags hade jag dessutom vägdag som jag alltid har varje månad. Den här månaden har jag gått ner 4 kg, vilket känns mycket bra. Så nu har jag gått ner lite mer än 44 kg om man räknar med allt som allt. Känns bra, och jag får massor av kommentarer om det. En del känner knappt igen mig heller.

Kram Jennie

Jag har åderbrock på båda mina ben, det ena benet är hemskt, det andra är lite bättre. Iallafall bestämde jag mig för att jag ville operera det, sökte mig till min husläkare och hon skickade remiss till kirurgen. När jag väl kom dit verkade inte läkaren så entusiastisk utan han sade att jag skulle vänta på den fysiologiska undersökningen (ett jättestort ultraljud av hela benet- AJ!). Sedan fick jag reda på stockholm vc, där gör de också åderbrocksoperationer både privat och via landstinget. Fick en tid dit, i samma veva var jag också och gjorde den där jobbiga fysiologiska undersökningen.

När jag kom till stockholm vc säger läkaren att jag inte är berättigad landstingsbetald operation, utan får göra operationen privat. Det skulle kosta 12.000 kr för båda benen.

Jag bestämde mig snabbt för att ta operationen och har beställt operationstid till 20 december. Har gått omkring och drömt om att ha fina ben till sommaren och att kunna använda kjol. Operationsmetoden han skulle använda var med en virknål skulle han ta bort ådrorna och spruta in ett skum i ljumsken (?).

Igår fick jag dock en kallelse från kirurgkliniken min husläkare hade skickat mig till, efter att de har fått svaret från ultraljudsundersökningen är jag godkänd för operation i ena benet.

Jag har även fått en operationstid dit till 12 december. Hjälp allt ställdes på sin spets nu. De ska göra en så kallad stripping. VIlken operationsmetod är igentligen bäst och vilken ger bäst resultat i längden, virknålstekniken eller strippingen?

Ska man ta landstingets operation och leva med benet som inte är så farligt, men jag ville ju så gärna ha två fina ben. Alternativet är att jag opererar ett ben via landstinget och ett ben via privat. Det skulle dock innebära jag måste sövas två gånger och hur mycket billigare skulle det bli igentligen? Dessutom vilken operationsmetod är bäst? ELler ska jag helt enkelt behålla tiden till stockholm vc och betala för att de är så duktiga där?

Hjälp mig nu.

Kram Jennie

Bostadsmarknaden har gått ner lite men priserna har inte sjunkit särskilt mycket, dock verkar de där jätteupptrissade budgivningarna ha lugnat ner sig. Aja vi får se vad vi får för vårt hus.

Här kommer några bilder från vårt hem idag:

En köksbild, vi hade dukat fint. När mäklaren tog kort hade vi givetvis 4 st stolar framme. De här stolarna använder vi inte i vanliga fall utan vi använder dom som extra stolar men våra vanliga stolar börjar bli så fula nu så vi valde att använda dom här. När vi flyttar ska vi ju köpa både nytt bord och stolar. Vi hade även köpt en ny duk, nya tabletter, ljus och blommor.


En köksbild till på diskbänken, vi hade plockat bort en del härifrån också.


Sista bilden på köket, här hade vi plockat bort micron och ställt dit en fruktskål istället.

Äsch nu orkade jag inte ta fler bilder, ni får se bilderna när mäklaren skickar bilderna till oss istället.

Kram Jennie

Det börjar tjatas redan nu om önskelista, en del vill vara tidiga med sina inköp så här kommer en liten önskelista, den kommer dock att fyllas på allt eftersom...

Önskelista:
Förra helgen när vi var hemma hos ett par kompisar, blev både Ida och Neo helt betagna i barnets cd-spelare, det var en liten plast cd-spelare med en mic till. De satt och sjöng i den där micken länge.... Så en sådan står nog överst på önskelistan.

Elias filmer, är något som Neo önskar sig. Hans ända Elias film har han tyvärr haft sönder, och han gillar Elias filmer.

Byggarbord- eller byggarsats, med skruvdragare och sådant kul är ju något Neo gärna skulle vilja ha. En liten byggarkille det kanske blir?

Båtar, lastbilar osv är ju alltid något som går hem hos Neo, även byggsatser till hans Brio tågbana.

Ida älskar ju dockor, dock har hon dockor så det behöver hon inte, men kanske tillbehör till dockan, såsom docksäng, (vagn har hon), nappflaska, barnstol, bebiskläder i storlek 50 passar dockan (kanske kan hitta något på rean?), ja allt som hör dockor till älskar hon.

Tillbehör till Mickispisen är ju också något som kan vara kul, då hon älskar att stå och laga mat framför sin lilla spis.

Även en liten soffa att inreda nya lekrummet med (som vi isådanafall ska ha när vi flyttar).

Vill man köpa kläder till barnen så är det storlek 92 i tröjor till Ida (inga bodysar), och 86 i byxor. Strumpstorleken är 22-24. Till Neo är storleken 104 i tröjor och 98 i byxor. Strumpstorleken är 29-31. Vantar och vinterkläder har dom i massor, så det behöver dom inte. Tänk på att byxorna alltid måste vara regelbara i midjan då de är väldigt smala :-)

Nu kan jag inte komma på något mer, men det kommer säkert mera senare.

Kram Jennie

Helgen har varit ganska stressig som vanligt. Det känns som om man inte hinner göra hälften av vad man skulle på helgen igentligen.

Här är två bilder från helgen:


Ida redan en liten datahacker. Så koncentrerad. Använder tangentbordet och datamusen på samma gång.


Neo och Ida intar mat med kompisarna Natasha och Marko.

I går kom pappa på besök, då visade vi vårt nya hus i vallentuna, efter det intog vi lite mat på Mongolian barbeque mitt emot tågstation i stockholm city. Jättegod mat. Helt klart prisvärt!

Sedan åkte pappa hem med tåget igen, då åkte vi hem till våra vänner som precis har fått en bebis. Så liten så liten var bebisen. På bilden över ser ni när barnen intog lite mat. Vi åkte väl därifrån strax efter tio. Då var barnen trötta kan ni tro...

Idag har vi hållt på och städat och sorterat, plockat undan osv. För imorgon kommer mäklaren och tar kort på vårt hus. Utomhus har han redan tagit men nu ska korten tas inomhus också. Ganska skönt att ha korten tagna, så kan vi sedan när det blir dags för det ta fram julsakerna utan att de hamnar på korten. Vi räknar med att ha visningen i januari. Vi har köpt en hel del ljus och blommor också. Tycker att det blev jättefint.

Kanske kommer med lite bilder från hemmet imorgon, för då ska allt vara tipp topp när han kommer.

Kram Jennie

Igår slutade jag jobbet klockan 12.00 så då passade jag på att gå till Tumba C och fotografera barnen. När jag väl var där passade jag på att gå några ärenden och ta en fika. Man fick nästan som en slags flashback på hur det var när man var föräldraledig. Springa omkring och strosa och bara göra det man själv vill göra. Den tiden har man sällan längre. Samtidigt vet jag inte om jag kan säga att jag saknar det. Missförstå mig inte, jag älskade att vara föräldraledig, sitta och snacka skit med vänninor hela dagarna ;-) Dock blev det inte så mycket skitsnack, utan det blev mest barnprat. Jag har inte längre samma behov av att bara prata barn längre, man är ju så mycket mer än bara mamma. Det händer ju också så mycket mer i vårt liv nu än bara barnen, vi bygger hus, min viktnedgång, våra arbeten mm.

När man arbetar så är man så mycket mer än "bara" mamma. Dock är det ju tufft att få livet att gå ihop med arbete, hämtning/lämning, städning, matlagning och vabbdagar med mera. Man går ju och är på helspänn och är rädd för att barnen ska bli sjuka. Inte för att jag inte vill vara hemma med dom, men jag får så dåligt samvete gentemot jobbet. Det är verkligen splittrat att vara småbarnsmamma och arbeta. Samtidigt som man vill vara med sina barn och vill deras bästa, så känner man ett ansvar gentemot jobbet. Idag känner jag mig extra trött då jag har jobbat två kvällar i rad. I tisdags hade vi knytkalas på jobbet, föräldrarna fick ta med sig en varsin maträtt, och sedan fick alla äta av allt. Det var jättegott, men vad illa jag mådde efteråt... Det var iallafall jättetrevligt, men efteråt är man helt slut. Och igår hade vi personalmöte. Nu sätter utvecklingssamtalen igång också, så det är en hel del att göra hela tiden.

Jag trivs jättebra på jobbet med dom jag arbetar med, vi har jättekul och arbetar bra ihop. Dock är det svårt att få schemat att gå ihop, hoppas det ordnar sig snart så att vi har ett vettigt schema. Idag blev jag t ex lämnad klockan tre med 11 barn, iof skulle många av dom gå hem ganska snart men ändå. Det är bara att stänga in sig, sätta sig på golvet och försöka hålla dom lugna genom att läsa en bok eller någonting. Det fungerade faktiskt väldigt bra, en förälder kommenterade till och med det, är du ensam med alla barnen, och ändå är det så lugnt. För er som inte tycker att 11 barn är så mycket kan jag tala om att jag arbetar på en småbarnsavdelning. Dock var det också på grund av att en personal var sjuk som det blev så här.

Men det var ju inte allt det här jag ville skriva om utan jag ville berätta om korten, jag är så glad att jag gick ner igår och tog kort. Tycker dom blev så bra, här har ni ett axplock:


I början var dom ganska svårflörtade.

Sedan försöker Neo se ganska sur ut fast han har svårt att hålla sig för skratt...

Han mjuknar upp, fast vill helst inte skratta....

Nej jag vill inte skratta tycker han...

Nu kan han inte hålla sig längre...

En riktigt glad kille, men Ida är inte med....

Fortfarande glad men Ida vill inte. Det är verkligen svårt att ta syskonkort, när den ena är glad så är den andra ledsen osv...

Ett sådant tålamod hon hade fotografen och vad hon kämpade, hon skulle verkligen få Ida att skratta.

Nu är Ida glad, men varför börjar då Neo och larva sig? Vad är det han gör med tungan nu då??? ;-)

Nu är Ida verkligen på g, men Neo börjar tycka att det är jobbigt att sitta still...

Det här blev det sista kortet, sedan orkade inte Neo sitta still längre. Blev ändå väldigt nöjd, jag valde mellan kortet med tungan och det här sista. Tillslut valde jag det sista kortet, tyckte att det var så fullt av liv. Vilket kort är din favorit?

Kram Jennie

I helgen har vi haft massor att göra *pust*. Det har verkligen gått i ett. Här har ni lite bilder från min helg:



Min lillebrors sambo (angelica).



Neo, Filippa (barnens kusin) och deras moster Angelica.



Dessa kort är tagna i fredags då min mamma, lillebror, hans tjej och dotter kom och hälsade på oss.

Här kommer lite kort från lördagen:

Dejan och Ida på baksidan av vårt hus.

Det hade ju snöat i Tumba på lördagsmorgonen, men innan vi äns hann åka hade det hunnit töa bort, men i Vallentuna låg snön kvar. Att det kunde vara så mycket kallare bara 5 mil bort *Hua*.


Neo utanför hans nya hus :-)


Neo, Ida och Dejan utanför vårt nya hus.

Sedan på kvällen var det dags för bus: En liten hallowenfest:



4 killar alla lika gamla; 3 år. Då blir det skoj kan jag lova. Vi har hållt på och träffats så här ända sedan de låg i magen. Så kul att få följa varandra och se hur de utvecklats. Vi vuxna fick tacopaj istället, jättegott vill jag lova. Med chips, morotskaka och tårta efter maten. Lite vin till maten rann ju också alltid ner ;-)

Idag (söndag) har Dejan hjälpt grannen att hugga ner ett träd, jag passade på att gå över till en annan grannfru och fika. Sedan har vi städat bort lite skräp här hemifrån och åkt med till sopen. Efter det åkte vi runt och letade efter mattor, vi slängde en ful gammal matta som vi har här vid datorn och då behövde vi en ny. Det slutade med att vi köpte en på IKEA för 49 kr, helt okej matta, vi ska ju ändå bara ha den i några månader, när vi flyttar ryker den.

Sedan avslutades den här dagen på McDonalds, alltid roligt för barnen. Imorgon blir det jobb och förskola.

Kram Jennie

För att inte verka så ytlig så ska jag skriva lite om politik då ;-)

Det är väl ingen som har missat skandalen med Schenström. Själv förstår jag inte varför tidningarna förstorar upp en sådan här affär. Självklart kan det väl vara så att tv4 journalisten försöker "supa schenström under bordet" för att få information, eller så kanske de bara var vänner? Självklart ska man inte dricka så mycket om man har jouren, men ärligt är det någonstans bekräftat att hon hade supit så mycket? Vi har fått veta att notan slutade på 945 kr, vilket för mig är ofattbart, att kunna handla dricka för så mycket på krogen, då skulle jag velat ha minste en huvudrätt och en dessert om jag skulle låta notan skena iväg så...

Men kanske det bara var journalisten som drack så mycket? För mig spelar det inte så stor roll, jag ska inte spekulera, tycker bara att tidningarna blåser upp det här till något så jättestort, jag menar, värre saker har ju hänt! Att Reinfeldt har varit tyst tills nu är också ganska obegripligt, han borde ju ha lärt sig efter de andra skandalerna att det inte hjälper att tiga ihjäl saker.

Dock tycker jag ganska synd om Schenströms make, kan inte vara kul att se sin fru kramande och hängandes på en annan man, och än mindre på alla löpsedlar, ska man gissa att deras förhållande knakar rejält i fogarna nu?

Dock tycker jag inte att det här är något jättesensationellt, hitta riktiga nyheter att skriva om istället tidningar!

Kram Jennie