Var på begravning idag
Ja morfars begravning var idag. Det var fint, han hade en vit jättefin kista med röda riktiga rosor på. Att vara på begravning var mycket jobbigare/svårare än jag trodde. Jag fick som ett tryck över bröstet och det känndes jättesvårt att andas, antar att det är det som kallas för ångest?
Nu har jag jätteont i huvudet, känner mig trött och matt. Känns som om all energi har runnit av mig, men antar att det kan bli så här efter en psykiskt jobbig upplevelse. Är glad iallafall för att man fick den här chansen att ta farväl på mitt sätt. Jag sade inga fina ord, jag gjorde igentligen ingenting, orden orkade inte fram. Men jag vet att morfar iallafall var glad att jag fanns där och att jag tänkte på honom.
Vila nu i frid morfar, hoppas att du har det bra där du är.
Nu har jag jätteont i huvudet, känner mig trött och matt. Känns som om all energi har runnit av mig, men antar att det kan bli så här efter en psykiskt jobbig upplevelse. Är glad iallafall för att man fick den här chansen att ta farväl på mitt sätt. Jag sade inga fina ord, jag gjorde igentligen ingenting, orden orkade inte fram. Men jag vet att morfar iallafall var glad att jag fanns där och att jag tänkte på honom.
Vila nu i frid morfar, hoppas att du har det bra där du är.
Min morfar
Min morfar är borta. Hur känner då jag? Det är svårt att sätta ord på känslorna, först så känner jag en stor lättnad, nu slipper han lida mer, jag tror att han har velat det här länge nu... Samtidigt som jag har en stor klumpi magen och hjärtat, tårarna bränner där bakom ögonen men kommer inte riktigt fram, händer någon gång men jag gråter inte så mycket som jag trodde... Det känns konstigt att veta att man inte kommer att träffa honom mer, han är liksom borta... Samtidigt som "den morfarn" som han var igentligen, honom har jag inte träffat på 9 år...
Han fick en stroke för 9 år sedan som var STOR, han blev halvsidesförlamad, kunde inte gå, kunde inte prata... Det måste ha varit hemskt för en sådan person som min morfar som alltid hade något projekt på gång att bli så handikappad. Det hemskaste tror jag nog ändå är att inte kunna göra sig förstådd. För 3 år sedan fick han en rejäl lunginflammation, läkarna gav honom inte mycket hopp och han låg på IVA, men han klarade sig. Men nu var han i ännu sämre skick än innan lunginflammation, mycket av hans krafter förlorade han med den...För några månader sedan slutade han äta, eller åt bara ibland... Detta gjorde att han förlorade en massa kilon och blev så svag. I söndags fick han feber, i måndagsmorgon konstaterades lunginflammation och på eftermiddagen var han död. Det gick snabbt och han slapp lida... När han slutade äta så tror jag att det var det här han ville, det känns så bra att vi hann komma och hälsa på honom, att han fick se Ida innan han dog. Lite undrar jag i mitt stilla sinne om han väntade på det här, väntade på att få träffa hela familjen innan han sade farväl?
(212)
Stilla, så stilla Du käre nu slumrar
Borta från sjukdom och strid
Stor är vår saknad men dock vi Dig unnar
Vila i frid
Morfar, ha det så bra där du är!
Han fick en stroke för 9 år sedan som var STOR, han blev halvsidesförlamad, kunde inte gå, kunde inte prata... Det måste ha varit hemskt för en sådan person som min morfar som alltid hade något projekt på gång att bli så handikappad. Det hemskaste tror jag nog ändå är att inte kunna göra sig förstådd. För 3 år sedan fick han en rejäl lunginflammation, läkarna gav honom inte mycket hopp och han låg på IVA, men han klarade sig. Men nu var han i ännu sämre skick än innan lunginflammation, mycket av hans krafter förlorade han med den...För några månader sedan slutade han äta, eller åt bara ibland... Detta gjorde att han förlorade en massa kilon och blev så svag. I söndags fick han feber, i måndagsmorgon konstaterades lunginflammation och på eftermiddagen var han död. Det gick snabbt och han slapp lida... När han slutade äta så tror jag att det var det här han ville, det känns så bra att vi hann komma och hälsa på honom, att han fick se Ida innan han dog. Lite undrar jag i mitt stilla sinne om han väntade på det här, väntade på att få träffa hela familjen innan han sade farväl?
(212)
Stilla, så stilla Du käre nu slumrar
Borta från sjukdom och strid
Stor är vår saknad men dock vi Dig unnar
Vila i frid
Morfar, ha det så bra där du är!
Till minne av morfar
Min morfar somnade in idag. Min mamma ringde till mig samtidigt som jag lagade mat och berättade detta. Det var väntat men kom ändå som en chock.
Jag är så glad för att vi åkte till honom förra helgen, då fick vi iallafall chans att ses en sista gång, Ida satt på hans säng och han blev så glad.
Tack morfar för den tiden du gav oss, nu har du fått frid och slipper lida mer. Vi vet alla att det var det här du ville, få vila. Du kommer alltid att finnas i våra hjärtan och vi kommer alltid att minnas dig. Farväl.
| (1491) | ||
När Dina steg har tystnat, finns ändå ekot kvar. När Dina ögon slocknat, vi alla minnen har. Vi spar dem i våra hjärtan, tar fram dem då och då. Så kommer Du för alltid, att vara här ändå.
|
Jag är så glad för att vi åkte till honom förra helgen, då fick vi iallafall chans att ses en sista gång, Ida satt på hans säng och han blev så glad.
Tack morfar för den tiden du gav oss, nu har du fått frid och slipper lida mer. Vi vet alla att det var det här du ville, få vila. Du kommer alltid att finnas i våra hjärtan och vi kommer alltid att minnas dig. Farväl.