Nu ska vi se
Nu ska jag skriva min ståndpunkt angående vårdnadsbidrag. Jag tycker att Nackamodellen är bra, dvs man får cirka 5.000 kr per barn, man är alltså dagmamma till sitt eget barn. Det är inget man blir rik på, absolut inte utan det handlar om några ynka tusenlappar i månaden, för på det ska du betala arbetsgivaravgifter och skatt. Kanske det blir kvar 2.500 kr? Alltså om jag skulle vara hemma så skulle det bli cirka 5.000 kr, för mig skulle det absolut löna sig att arbeta, men jag tycker ändå att man ska få ha den här valfriheten. Undertiden jag skulle vara tjänstledig så skulle ju min arbetsplats finnas till förfogande för någon annan, alltså skulle arbetslösheten kunna minska. Dessutom behöver inte kommunen bygga en massa nya förskolor vilket är dyrt för de som de har skulle räcka. I Nacka har de ju valt denna modell just för att spara pengar.
Det finns två perspektiv om man är emot, kanske fler, om ni tänker annorlunda får ni gärna berätta det för mig.
***Det ena är jämställdhetsperspektivet. Detta skulle vara en kvinnofälla, för även om det kanske skulle vara någon enstaka man som skulle vara hemma så skulle det till störst del bli kvinnor som är hemma, där är jag med. Detta är alltså ett bakåt steg för de som arbetar för jämställdhet.
***Det andra är att alla ska arbeta och dra in pengar till staten, den som är hemma, om man nu inte räknar de pengarna man ändå betalar i skatt från vårdnadsbidraget, betalar ju ingen skatt, iallafall ingen skatt ifrån ett riktigt arbete!
Jag tycker:
***Det pratas hela tiden om jämställdhet hit och dit, man ska kvotera föräldraledigheten, båda föräldrarna ska arbeta lika mycket (vilket är heltid?) osv, men vem pratar om barnens bästa? Visst ska det vara jämställt på arbetsmarknaden, självklart! Men jag tror ändå att det finns en drift hos oss kvinnor där vi värnar om våra barn, medans männen har en drift att de vill skaffa in pengar så att vi har tak över huvudet och mat. Jag vet att det inte gäller alla, jag har vänner där man faktiskt har valt att mannen ska vara hemma mer med barnet, eller där mannen går ner i tid! Perfekt tycker jag, låt varje familj få bestämma hur de vill ha! varken man är man eller kvinna så har man väl rätt att få bestämma vad man själv anser är bäst för ens barn. Alla passar inte att vara hemma, en del klättrar på väggarna redan efter att ha varit föräldraledig några veckor medans andra bara njuter och vill aldrig att det ska ta slut. Är det inte bättre ur barnets perspektiv om det är hemma med den som vill gå hemma?!?
Om vi tänker på föräldraledigheten, jag tycker att 2 månader tvång är ganska bra. Men absolut inte mer, dels för att om den andra partern inte vill ta ut sin hälft så fryser den inne, för vems bästa är det? För vems bästa är det att någon tvingas vara hemma som inte vill?
Var är barnens perspektiv ur det hela? Lita på att vi föräldrar kan se vad som är viktigast för våra barn och vår familj!
***Sedan har vi det där om att staten inte får in skatt ifrån den som är hemma och tar vårdnadsbidrag, vilket kanske är en sanning även om man betalar skatt på vårdnadsbidraget, men det är ju pengar man har fått ifrån kommunen/staten. Dock så är förskoleplatserna mycket subventionerade, varför inte kunna subventionera de som vill vara hemma med samma summa. Själv tror jag att vi skulle vinna massor på det i längden. Jag tror inte att de stora barngrupperna är bra, inte i längden och absolut inte för de barnen med särskilda behov. Jag arbetar i förskolan och vet vad jag pratar om när jag säger att man inte får extra resurser trots att barngruppen har ett stort behov!
Låt de föräldrar som vill vara hemma med sina barn, de kommer inte att bli rika på det där bidraget så jag lovar att ingen kommer att göra det för pengarna, utan för att de vill ;-) Om jag ser på mig själv, även om jag skulle vara hemma med mina två barn och få detta bidrag så tjänar jag nästan det tredubbla när jag arbetar heltid. Så det skulle absolut inte vara något jag skulle göra för pengarna utan för att jag vill ta hand om mina barn själv.
Kommunerna kommer att tjäna på att ge bidraget istället för att bygga fler förskolor, dessutom så kommer man kunna få in fler människor i arbetslivet då man lämnar sin arbetsplats till förfogande, iallafall några år. Så jag tror att det bara finns saker att vinna på det här. Både för barnen och samhället!
Nu måste jag gå och amma Ida, får fortsätta diskutera någon annan gång :-) Säg gärna era kommentarer så här långt...
Det finns två perspektiv om man är emot, kanske fler, om ni tänker annorlunda får ni gärna berätta det för mig.
***Det ena är jämställdhetsperspektivet. Detta skulle vara en kvinnofälla, för även om det kanske skulle vara någon enstaka man som skulle vara hemma så skulle det till störst del bli kvinnor som är hemma, där är jag med. Detta är alltså ett bakåt steg för de som arbetar för jämställdhet.
***Det andra är att alla ska arbeta och dra in pengar till staten, den som är hemma, om man nu inte räknar de pengarna man ändå betalar i skatt från vårdnadsbidraget, betalar ju ingen skatt, iallafall ingen skatt ifrån ett riktigt arbete!
Jag tycker:
***Det pratas hela tiden om jämställdhet hit och dit, man ska kvotera föräldraledigheten, båda föräldrarna ska arbeta lika mycket (vilket är heltid?) osv, men vem pratar om barnens bästa? Visst ska det vara jämställt på arbetsmarknaden, självklart! Men jag tror ändå att det finns en drift hos oss kvinnor där vi värnar om våra barn, medans männen har en drift att de vill skaffa in pengar så att vi har tak över huvudet och mat. Jag vet att det inte gäller alla, jag har vänner där man faktiskt har valt att mannen ska vara hemma mer med barnet, eller där mannen går ner i tid! Perfekt tycker jag, låt varje familj få bestämma hur de vill ha! varken man är man eller kvinna så har man väl rätt att få bestämma vad man själv anser är bäst för ens barn. Alla passar inte att vara hemma, en del klättrar på väggarna redan efter att ha varit föräldraledig några veckor medans andra bara njuter och vill aldrig att det ska ta slut. Är det inte bättre ur barnets perspektiv om det är hemma med den som vill gå hemma?!?
Om vi tänker på föräldraledigheten, jag tycker att 2 månader tvång är ganska bra. Men absolut inte mer, dels för att om den andra partern inte vill ta ut sin hälft så fryser den inne, för vems bästa är det? För vems bästa är det att någon tvingas vara hemma som inte vill?
Var är barnens perspektiv ur det hela? Lita på att vi föräldrar kan se vad som är viktigast för våra barn och vår familj!
***Sedan har vi det där om att staten inte får in skatt ifrån den som är hemma och tar vårdnadsbidrag, vilket kanske är en sanning även om man betalar skatt på vårdnadsbidraget, men det är ju pengar man har fått ifrån kommunen/staten. Dock så är förskoleplatserna mycket subventionerade, varför inte kunna subventionera de som vill vara hemma med samma summa. Själv tror jag att vi skulle vinna massor på det i längden. Jag tror inte att de stora barngrupperna är bra, inte i längden och absolut inte för de barnen med särskilda behov. Jag arbetar i förskolan och vet vad jag pratar om när jag säger att man inte får extra resurser trots att barngruppen har ett stort behov!
Låt de föräldrar som vill vara hemma med sina barn, de kommer inte att bli rika på det där bidraget så jag lovar att ingen kommer att göra det för pengarna, utan för att de vill ;-) Om jag ser på mig själv, även om jag skulle vara hemma med mina två barn och få detta bidrag så tjänar jag nästan det tredubbla när jag arbetar heltid. Så det skulle absolut inte vara något jag skulle göra för pengarna utan för att jag vill ta hand om mina barn själv.
Kommunerna kommer att tjäna på att ge bidraget istället för att bygga fler förskolor, dessutom så kommer man kunna få in fler människor i arbetslivet då man lämnar sin arbetsplats till förfogande, iallafall några år. Så jag tror att det bara finns saker att vinna på det här. Både för barnen och samhället!
Nu måste jag gå och amma Ida, får fortsätta diskutera någon annan gång :-) Säg gärna era kommentarer så här långt...
Kommentarer
Trackback