Nu rullar allt på som vanligt
De här första dagarna har jag passat på att sova middag när Ida och Neo sover också, men det är något jag ska sluta med senare. Men har behövt det här i början. Hehehe undrar hur det ska gå när man börjar jobba om man är helt slut av att gå till öppna förskolan och vara hemma och slappa?
Visst är det kanske jobbigt att vara hemma med två barn, men näe det är inget emot att vara i ekorrhjulet; jobba, hämta, lämna barn, hinna laga mat när man väl är hemma osv. Det är inget jag ser fram emot, nu är det minst ett år tills jag är där, men det känns inget kul.
Varför kan man inte få vara hemma med sina barn, se dom växa upp? Det går så fort. Har så svårt att förstå folk som lämnar sina barn på förskolan mer än de behöver. Vill man inte vara hemma med dom? Nu menar jag GIVETVIS inte dom som av någon anledning har en sjukdom (både psykisk och fysisk) så att man inte orkar med barnen. Men de som är friska och har ork, om man ändå är hemma, varför vill man ha barnen på förskolan? Vad kan förskolan ge som inte ni kan ge? Jag tror helt klart att föräldrarna är bäst för barnen på alla sätt. I dagens samhälle litar man alldeles för mycket på att samhället ska uppfostra barnen.
Jag vill ge barnen mina värderingar, jag vill uppfostra mina barn. Dessutom tror jag att jag kan ge mina barn mer än vad förskolan kan ge. Visst vissa saker kan jag inte ge, som att umgås i stora grupper, ha samlingar osv. Men då går jag till öppna förskolan så får mina barn den erfarenheten där, då är jag samtidigt med som en trygghet i bakgrunden. Det kräver lite mer av mig som förälder att inte ha mina barn på förskolan, men är det inte ett åtagande när man blir förälder? Att alltid försöka göra det bästa för sina barn?!? Idag känns det nästan som om barn är en "lyxvara". Man ska göra karriär, ha villa, volvo, vara snygg och så sina 2 barn. När ska man hinna med dom i allt självförverkligande? Nu menar jag inte att man ska tappa bort sig själv bara för att man blir mamma, men det är en sådan kort period av äns liv man har dessa små barn, de växer upp snabbt och blir stora. Och då lovar jag er att man inte kommer att få ägna så mycket tid åt dom, för då vill dom inte det ;-) (Säger jag som har en 13 åring hemma).
Min fråga är: Varför lämna barnen på förskolan om du ändå är hemma? Vad tycker ni andra? Jag tål kritik.
mm jag hoppas iallafall det för jag pallar inte det här länge till kommer att hinna sova typ 3-4 timmar mellan att jag ska jobba lördag och söndag
Det beror ju på varför man är hemma. Jag tycker det är VÄLDIGT svårt att få något gjort här hemma på dagarna, och då är det ändå Johan som är pappaledig. Jag får fly till bibblan. Och om man tex är arbetslös är det nog svårt att finna ro att leta jobb, ringa runt osv om man inte får ha barn på dagis.
Det som irritrar mig mest är att det är så svårt att välja barnomsorg. Jag har suttit och surfa runt, och det enda som finns att välja på är förskolor. Det finns tydligen inga dagmammor längre(de heter nåt finare, men jag har glömt vad) (eller dagpappor, jag gick hos dagpappa). Jag skulle gärna se att Kaspian gick hos dagmamma - mindre grupper, mer personligt, mer "hemma-känsla".
Och visst får du gå hemma om du vill. Men jag tycker inte det är statens jobb att se till att det funkar ekonomiskt för din familj. Jag är alltså inte för "vårdpeng". Jag tycker att mans ka få vara hemma ungefär ett, kanske två, år. Men jag skulle gärna se lite mer flexibilitet. Jag fick barn i april och ska börja på lärarprogrammet om ett år, och tyvärr räcker ju pengarna inte enda dit. Vad göra?
Usch, det blev långt och ogenomtänkt. Antar att jag inte verkar alltför knäpp? :)
Jag tycker inte man ska lämna dem MER än vad man behöver, jobbar man ska de få vara på dagis/hos dagmamma.
Det borde finnas en valfrihet, vilket parti är det nu som vill inför vårdnadsbidrag? Kanske blir en möjlighet. Förskolan kostar ju ändå staten massa pengar, så varför inte ge de som vill vara hemma en slant?
Jag tycker dagis är jättebra, och skulle själv inte kunna tänka mig att vara hemma heltid.
Men alla är vi olika :)
Annisa: En anledning till jag inte tycker att man ska få en slant när man är hemma (enda fram till skolan börjar) när ju förskolan kostar pengar är att man när man yrkesarbetar genom sin skatt bidrar till de pengarna. Den som arbetar bidrar till det gemensamma, medan den som är hemma knappast gör det.
Här vill jag återigen förespråka dagmammor! Är man hemma med sina egna barn kan man ju ta hand om några barn till. Det tjänar ju alla på.
Ps. Det är kristdemokraterna som vill införa högst vårdnadsbidrag, men hela alliansen står bakom ett bidrag på ca 3000 kr/månad.
Det är en bra fråga du ställer min vän och jag är en av dom som lämnar på dagis fastän jag är hemma. Och det är av en enkel anledning faktiskt. Robin vill inte vara hemma med oss. Hon älskar sitt dagis och sina vänner. Klart har jag henne hemma då och då också men jag vill inte se min dotter må dåligt av att tvingas vara hemma med oss så då får hon helt enkelt vara på dagis och jag och gubben får tid till att förverkliga våra drömmar lite... Som nu påluggar vi båda två på distans.
Allt är ju upp till var och en hur man väljer bara man ser till sina barns bästa...
Kramis