Viktväktarna och livet i allmänhet

Det här blir ett snabbt inlägg från mig. Har igentligen inte tid att skriva här längre, vart tar all tid vägen? Igentligen är väl inte tiden en bristvara, utan det är svårt att kunna sitta ensam framför datorn. Har inte tid att varken skriva emails, meddelanden till vänner eller här. Synd, för det är kul att skriva här.

Iallafall, ni som är nyfikna på hur det går med viktväktarna så kan jag tala om att jag ska väga mig imorgon, det blir fjärde vägningen. Så här har det sett ut hittills:

Startvikt
- 1, 0 kg
- 0,6 kg (totalt 1,6 kg)

Med andra ord har jag gått ner cirka 1,5 kg på två veckor vilket jag tycker är jättebra! Har redan från början varit införstådd med att jag skulle ta det långsamt den här gången, amningen är det viktigaste! Dessutom är det svårt trots mitt stora antal points att hålla det på helgerna! Förra helgen var vi bortbjudna till ett par kompisar och den här helgen hade vi ett par kompisar som kom hit. Mycket mat och även efterrätt blev det. Jättesvårt att sitta och räkna points då. Men men, jag måste kunna leva också. Igentligen är det lättaste när man räknar points att isolera sig och bara vara hemma. Men så kan vi ju inte ha det ;-)

Hur är det med Ida då? Jo hon växer och gror, idag ska jag till BVC med henne (på den vanliga läkarkontrollen), det ska bli mycket spännande och se hur mycket hon väger. Tycker att hon börjar kännas ganska stor, 56 kläderna börjar sitta ganska bra, och förut var de STORA, så visst har det hänt grejjer. Men överallt där jag kommer säger alla: "Vilken liten bebis, hon kan inte vara gammal". Men nu är hon ändå 1 1/2 månad. Hon ser nog mindre ut än vad hon är. På öppna förskolan finns det en tjej som har en bebis som är ungefär lika gammal som henne, det skiljar knappt 2 veckor och han är mycket större. Men det där är så individuellt.

Och igentligen är det ganska bra att hon inte blir för stor för fort, för då kan hon använda kläderna längre ;-)

Igår var jag på öppna förskolan med båda barnen och Dejan arbetade på förmiddagen. Neo började bli lite snorig men trodde inte att det var något. Men sedan på kvällen var han jätteröd om kinderna, snoret rann precis hela tiden och han var supergnällig. Attans börjar lillkillen bli sjuk. Inatt pumpade vi i honom massor av nässpray (inte mer än tillåtna mängd så ni kan vara lugna *s*) och han sov trots allt ganska bra. Men vad jobbigt det är, ska vi vara isolerade nu? Nu när jag bara känner att jag vill ut, dessutom är man ju livrädd för att Ida ska bli smittad också. Hoppas att min bröstmjölk är stark och hjälper nu!

Näe nu ska jag ringa till MVC och boka tid för efterkontroll (ja jag vet, jag har glömt bort det förut). Sedan ska jag klä på mig så nu hinner jag inte skriva mer. Vi ses!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback