3e dagen som sjuka
Idag missade vi Neos barnrytmik, vilket var tråkigt- Neo älskar sin barnrytmik. Vi märker inte någon bättring på varken Neo eller mig så vi får ta minst en hemmadag till imorgon. Det är jobbigt att vara sjuk, men jag hoppas att vi slipper sjukdommar här på ett tag sedan.
När man är hemma så här hinner man tänka en hel del, just nu funderar jag mycket på när bebisen ska komma. Jag har aldrig gått 40 veckor med något av mina barn utan med Rebeca blev jag igångsatt i vecka 38 på grund av havandeskapsförgiftning och med Neo gick vattnet i vecka 35, 2 dagar senare startade förlossningen.
I början var jag väldigt orolig för att det här barnet också skulle komma tidigt, men är inte lika orolig längre. Det märks inte på Neo att han kom tidigt, så igentligen är det bara början som är jobbig när de kommer tidigt, om det inte tillkommer andra komplikationer vill säga... För ett tag sedan började jag nästan tänka att det skulle vara skönt om den här bebisen kom lite tidigare, det är skönt att slippa den sista månaden, men har ändrat mig nu iallafall. Vill nog att bebisen kommer i tid iallafall, för jag vill inte ligga på sjukhus så länge och vara ifrån Neo. Det är besöksförbud både på BB och neonatalen för barn under 12 år just nu på grund av RS-viruset. Och jag och Neo har inte varit ifrån varandra så länge och jag tror det skulle vara tufft för honom och även för mig.
Så det bästa skulle vara om bebisen kommer fullgången och jag kan åka hem efter en natt, så att vi kan bli en liten familj. Det ska bli spännande att se hur Neo reagerar när vi kommer hem med ett lillasyskon, han tycker mycket om bebisar men han är så van att få all uppmärksamhet så man undrar om han inte kommer att bli lite svartsjuk. Han har 3 stycken här hemma som överöser honom med kärlek (mamma, pappa och storasyster Rebeca).
Det som ändå är spännande i det hela är att man aldrig kan veta hur det blir, jag kan inte veta när förlossningen sätter igång och vi kan inte heller förbereda oss för hur Neo ska reagera... Det kan samtidigt kännas lite stressande, helst att man inte vet när förlossningen sätter igång, ska man hinna skaffa barnvakt, ska vi hinna in till förlossningen? Förra gången födde jag Neo 3 timmar efter att jag hade vaknat efter första värken, och riktiga värkar hade jag igentligen bara i 1 timme... Dock hade jag haft vattenavgång i 2 dagar innan så kroppen hade hunnit förbereda sig.
Nej lilla bebis, vi väntar på dig med spänning, men du får allt vänta lite till i magen för mamma och pappa har några saker till som de måste fixa ;-)
När man är hemma så här hinner man tänka en hel del, just nu funderar jag mycket på när bebisen ska komma. Jag har aldrig gått 40 veckor med något av mina barn utan med Rebeca blev jag igångsatt i vecka 38 på grund av havandeskapsförgiftning och med Neo gick vattnet i vecka 35, 2 dagar senare startade förlossningen.
I början var jag väldigt orolig för att det här barnet också skulle komma tidigt, men är inte lika orolig längre. Det märks inte på Neo att han kom tidigt, så igentligen är det bara början som är jobbig när de kommer tidigt, om det inte tillkommer andra komplikationer vill säga... För ett tag sedan började jag nästan tänka att det skulle vara skönt om den här bebisen kom lite tidigare, det är skönt att slippa den sista månaden, men har ändrat mig nu iallafall. Vill nog att bebisen kommer i tid iallafall, för jag vill inte ligga på sjukhus så länge och vara ifrån Neo. Det är besöksförbud både på BB och neonatalen för barn under 12 år just nu på grund av RS-viruset. Och jag och Neo har inte varit ifrån varandra så länge och jag tror det skulle vara tufft för honom och även för mig.
Så det bästa skulle vara om bebisen kommer fullgången och jag kan åka hem efter en natt, så att vi kan bli en liten familj. Det ska bli spännande att se hur Neo reagerar när vi kommer hem med ett lillasyskon, han tycker mycket om bebisar men han är så van att få all uppmärksamhet så man undrar om han inte kommer att bli lite svartsjuk. Han har 3 stycken här hemma som överöser honom med kärlek (mamma, pappa och storasyster Rebeca).
Det som ändå är spännande i det hela är att man aldrig kan veta hur det blir, jag kan inte veta när förlossningen sätter igång och vi kan inte heller förbereda oss för hur Neo ska reagera... Det kan samtidigt kännas lite stressande, helst att man inte vet när förlossningen sätter igång, ska man hinna skaffa barnvakt, ska vi hinna in till förlossningen? Förra gången födde jag Neo 3 timmar efter att jag hade vaknat efter första värken, och riktiga värkar hade jag igentligen bara i 1 timme... Dock hade jag haft vattenavgång i 2 dagar innan så kroppen hade hunnit förbereda sig.
Nej lilla bebis, vi väntar på dig med spänning, men du får allt vänta lite till i magen för mamma och pappa har några saker till som de måste fixa ;-)
Kommentarer
Trackback