Jennie

Lilla Ida är 1 månad idag. Vad tiden går snabbt. Ibland när jag tittar på henne så vill jag bara gråta. Inte gråta för att jag är ledsen, utan jag blir så rörd på något sätt. För hon är så fin, så underbar och kärleken är så stor till henne. Visst är det konstigt att man kan uppleva det här gång på gång? Det här är ändå mitt tredje barn. Känner killar så här? Visst vet jag att Dejan älskar den här lilla tjejen, men gör det så ont i hans hjärta när han ser henne att han skulle kunna gråta?

Vi vägde Ida idag, ja inte på BVC för det är lördag idag och det är inte öppet. Utan Dejan fick väga sig på vågen vi har hemma, med och utan Ida. Enligt den skulle Ida nu väga 4,1 kg. Det är lite svårt när vågen inte visar mer utan det blir bara 4,1 kg, kanske skulle det vara närmare 4,2 kg? Tycker att 4,1 kg låter lite, hon vägde 3920 gram för två veckor sedan. Hon känns dessutom ganska rund och inte alls smal. Brukar de hamna i någon platå där vid 3-4 veckor? Äsch ska inte fundera så mycket på det där, utan tro på mig själv. Min mjölk räcker! Så länge hon är nöjd borde det väl inte vara några problem.

Ida har fått några utslag i ansiktet, det är som små små knottror, röda och torra. Först trodde jag att det var hormonplitor, men när det blev värre så kanske det var värmeutslag? Men nu börjar jag fundera på om det inte är någon allergi och att de här utslagen är eksemliknande? För det har blivit värre och värre, nu är utslagen på kinderna, bakom öronen och lite på öronen, på huvudet, även där det växer hår och på halsen. Varför går de inte bort? Ska ringa till BVC på tisdag om det inte går bort till dess.

Grattis Ida till att ha blivit 1 månad. Vad stor du börjar bli, tiden går så snabbt. *trycker på pausknappen*